Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ragnar Ohlsson, Abraham Angermannus (Doc. Sven Ulric Palme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°354
anm. 68, att Abraham Andreae varit mest verksam vid utlåtandets avfattning
saknar varje stöd; en språklig jämförelse med andra verk av Olaus Petri eller
Abraham Andreae har Ohlsson icke gjort — en sådan borde ge resultat, så stor
som skillnaden är mellan den senares djärvare, den förres mera vårdade
latin. Skulle en sådan jämförelse ge beskedet, att Olaus Petri varit
huvudförfattare, hade man vunnit en viktig komplettering till Sandblads
forskningsresultat; en hel grupp av liturgiens motståndare hade kanske fått sin
uppfattning av liturgisternas handlingssätt bestämd av eskatologiska tankar. — Bland
andra exempel på Ohlssons tanklösa tilltro till Historia liturgica är hans
polemik med Sandblad om satansbrevets datering, anm. 28 till s. 121. Här är
det visst möjligt, att Ohlsson har rätt, men det måste motiveras — allrahelst
som Sandblad också, a. a., s. 99, anm. 6, rad 12-13, anför Historia liturgica.
Om Ohlsson har rätt i att satansbrevets föreskrift om disputationer med
papisterna direkt hänsyftar på 1577 års disputationer, är detta dock intet
bevis för en datering till tiden närmast efter dem.
17) S. 82 med anm. 2-3. Terminus ante quem är 14 sept. 1576. Två av
varandra oberoende berättande källor göra troligt, att själva texten tryckts
redan på senvintern 1576. Att i detta sammanhang anföra Chesnecopherus’
Fulkommelige skäl och rättmätige orsaker är alldeles överflödigt, då den, som
Ohlsson själv säger, följer Acta ecclesiastica! Ohlsson meddelar inga bevis för
sin här framställda uppfattning om sistnämnda berättelses källvärde. En
viktig, av Ohlsson framdragen notis rör biskop Martinus’ uppfattning, att det
skulle bli kyrkomöte på försommaren 1576.
18) Frågan om Abraham Andreaes inflytande på de tyska teologernas
yttranden har icke med tillräcklig skärpa ställts av Ohlsson och heller icke
besvarats, s. 158 f. med anm. 55.
19) Det är anmärkningsvärt, att Ohlsson intet försök gör att närmare
bestämma, om Abraham Andreae haft litterära förebilder för Historia liturgica
och övriga stridsskrifter — det hade kanske kunnat ge svar på frågan om den
närmare tidpunkten för avfattandet, liksom på frågan om nya ideella inflytelser
från landsflyktsåren.
20) K. Gierow, Ärkebiskopsvalet 1574, STK 1939, s. 241 ff., särsk. s. 250.
21) S. 61 i., särsk. s. 62, rad 2-3; pluralformen elegerunt bevisar intet; den
är vanlig vid konstruktioner med carn och behöver icke innebära en
handling av konungen och varje riksråd för sig.
22) KO: »andra som j sakenne något äro förfarne».
23) Denna tredelning återkommer i en till valprotokollet fogad samtida
anteckning: Restat actus declarationis et institutionis. Man får fylla ut med det
första ledet: electio ur den ovan anförda satsen Rex vero cum senatu regni
eligerunt . . . Denna tredelning återkommer också i andra källor, t. ex. i
Johan IIPs brev t. electus Arosiensis Erasmus Nicolai, dat. Stockholm 12
dec. 1574, avskr. av koncept i Riksregistraturet 1574, fol. 299 r: »thenne
con-firmation och inauguralion på eders tillsagde biscops embette . . .» (kurs. här).
24) Suffragatio et electio torde icke få betraktas som ett pleonastiskt
dubbeluttryck, sammansatt av väsentligen likabetydande ord eller som endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
