Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Andreas Lindblom, Sveriges konsthistoria, III (Prof. em. August Hahr)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°359
tan säga borgerlig förenkling och med Fredrik Blom som främste
representant. Denna författarens uppdelning är givetvis riktig och
passar även in på konsthantverket.
Frihetstiden, som ungefär svarar mot rokokoperioden, byggde få
kyrkor. Ingen enda stadskyrka tillkom. I stället intresserade man
sig för tornens avslutning genom kantiga klock- eller kupolformade
huvar eller genom lanterniner direkt på tornet. I sistnämnda fall hade
Hårlemans oförlikneliga tornhuvar på Uppsala domkyrka givit ett för
Sveriges kyrkobyggnader strålande exempel, som jag i en studie i
Kyrko-historisk årsskrift 1940 utförligt skildrat. De spetsiga tornen ansågs
farliga för åskeld, utdömdes 1759 av regeringen och ersattes efter hand
av lanterninkrön, en reform, som sträckte sig långt in på 1800-talet.
Nu kan vi knappast tänka oss en äkta svensk tornförsedd landskyrka
utan en lanternin. Lindblom framhåller, att landsortens nyare
kyrkobyggnader är föga studerade (s. 709), men nämner och även avbildar
dock några stycken, t. ex. J. E. Rehns ritningsförslag till Tryserums
kyrka i Småland (1782), Adelcrantz’ ritning till Västerviks kyrkas torn,
Häradshammars kyrka i Östergötland av Per Wilhelm Malmroth (1806),
slutligen Gårdsby kyrka i Småland av J. W. Gerss (1830-1837) och
en interiör av Pjetteryds kyrka (1834), både den ena och den andra
exempel på Esaias Tegnérs ganska ledsamma kyrkbyggande i sitt
småländska biskopsstift. Som en jämförelse härmed ställes Axel Nyströms
verkligen monumentala treskeppiga, kolonnförsedda tempel i Kumla
(1829-1834).
Men även tvenne domkyrkor och ett par tre betydande stadskyrkor
se dagen under det gustavianska skedet och Karl Johanstiden. Äldst
är Adolf Fredriks kyrka i Stockholm, en korsformig centralkvrka med
kupolkrönt mittorn (kantig kupol med lanternin), en skapelse av Carl
Fredrik Adelcrantz i en förnäm och värdig fransk-klassisk stil,
fullbordad 1787. I en mera rent klassisk anda gjorde J. E. Rehn ett
förslag till Johannes församlingskyrka, men denna ganska tunga antika
tempelbyggnad kom aldrig längre än på papperet. En av Karl XIII:s
arkitekter, G. af Sillén, skapade i Uddevalla en korsformig anläggning
utan torn, men med en ståtlig dorisk portik (1811). Ett tidigare upp
fört, rätt klumpigt kupoltäckt klocktorn på en bergknalle strax
bredvid förklarar saknaden av torn. Under Karl XIV Johans tid byggdes
slutligen i Stockholm en verklig kupolkyrka, Skeppsholmskyrkan
(1824-1842). Den är ett verk av Fredrik Blom. Dess yttre, en åttkant
med en tämligen platt kupol och lanternin, är kanske ej så tilltalande,
men dess inre, med sin krets av joniska kolonner, ställda två och två,
är en interiör av underbar finhet och stämning. Redan långt
dessförinnan hade dock Desprez i Tavastehus, alltså i det forna svenska riket,
efter mönster av Pantheon i Rom byggt den nya stadskyrkan, fast
naturligtvis i blygsammare proportioner. Den borde av författaren ha
omtalats i detta eller annat sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
