Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Andreas Lindblom, Sveriges konsthistoria, III (Prof. em. August Hahr)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
3°361
nåde även de om en vaknande naturkänsla. Med nyromantiken kom så
den nordiska forntidskulten, som likväl i konsten gjort föga lycka.
Man kan visserligen hänvisa till Fogelbergs asagudar, Winges »Loke
och Sigyn», August Malmströms »Kung Heimer och Aslög» eller
Blom-mérs »Ängsälvor» och »Ägirs döttrar». »För oss», säger Lindblom, »ter
sig det blommérska måleriet litet pjollrigt.» Så dömde ej en hänförd
samtid, de antikbitna gubbarna i Akademien dock undantagna.
Till kapitlet om nyantiken kunde anmärkas, att man borde väntat
ett utförligare omnämnande av Erik Palmstedts underbart vackra
teater på Gripsholm och dess stilistiska ursprung. Härom ger Åke
Setter-valls avhandling om denne sengustavianske arkitekt (1945), en
»smalspårig» begåvning, enligt Lindbloms omdöme, gott besked, men den
tyckes varit okänd, när han skrev sin bok. Artur Engberg kallade ej
Härnösand »Nordens Atén» (s. 664) utan Norrlands Atén. Det var
delvis med anledning av Olof Tempelmans gymnasiebyggnad (senare
rådhus), med dess kolonnburna rotunda och Hawermans av svensk
klassicism präglade domkyrka. Alla de nybyggnader som på 1790-talet såg
dagen vid Karlbergs slott, de långa logementsbyggnaderna,
Dianatemp-let etc., återgå på signerade ritningar av Karl Kristoffer Gjöwell, icke
»i huvudsak till Desprez» (s. 666). »Det förefaller knappast troligt»,
säger Törd Oison Nordberg i sitt stora arbete om Karlbergs slott (1945),
»att Desprez anlitats eller direkt medverkat vid utarbetandet av
om-och nybyggnadsprojekten för Karlberg. Om så skulle varit
förhållandet, hade han icke låtit Gjörwell signera samtliga, i varje fall icke dem
som skulle föreläggas hertigen för approbation.» Men någon
inspiration kom väl från det hållet, t. ex. i avseende på templet i parken. I
Rättelser, på sista sidan, tillägger dock Lindblom: »Deprez’ andel i
Karlbergsbyggnaderna är oviss.» Gjörwells Garnisonssjukhus på
Kungsholmen bedömes som ett medelmåttigt verk. Det gör emellertid ett
mycket representativt intryck med sin doriska tempelfront ovan
fritrappan. Dess yttre antyder visserligen snarare ett ämbetsverk än ett
sjukhus. Som sådant fungerar det nu ej längre. Så en förändring
förestår eller kanske redan skett.
Johan Tobias Sergel, vars robusthet och humor onekligen ha något
svenskt — hans far dock tysk till börden — ägnas en hyllning, som i
korta drag ypperligt belyser detta konstnärssnille, vårt största, som man
förr brukade säga. Författaren vänder sig därefter mot talet, att Sergel
skulle stelnat till i Sverige. »Man har i hundrafemtio år sagt så och
klandrat Gustav III, som tvingade hem stipendiaten» (s. 772). Det
kan dock knappast förnekas, att hans skaparlust då led intrång. Han
var blott trettioåtta år då han återvände till ett land, där det fanns
föga resonans för bildhuggarkonst, och uppdrag i större utsträckning
än till porträttmedaljonger och byster ej kunde väntas. Under de 36
år som återstod honom, blev det i huvudsak så, även om den långa
tiden slutligen kröntes av Gustav III:s staty. Resten utfyllde han med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
