Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Herman Schlyter, Karl Gützlaff als Missionar in China (Prof. K. B. Westman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 3°370
pinsammaste upptäckten, som gjordes då Hamberg under Gützlaffs
Europaresa fått övertaga arbetets ledning, var att evangelisterna till
stor del voro bedragare, som på grund av bristen på utbildning och
kontroll kunnat nästla sig in och misslett G. genom uppdiktade
rapporter. De stora missionsframgångar i det inre, varmed G. förvånat
världen, voro alltså obefintliga.
G. ville icke erkänna sina misstag. Han ansåg sig orättvist förtalad.
Men han blev knäckt av kritiken och dog kort efter återkomsten till
Hongkong.
Detta händelseförlopp, som inte saknar dramatiska poänger, är av
förf. berättat med rik dokumentering. Kritiken mot G. får visserligen
inte komma fullt till sin rätt. Men förf. bebådar en kommande
undersökning om Hamberg, vilket vore en god sak; H. hör till de svenska
missionärer, som skulle förtjäna en utförlig behandling. (Jfr rec:s uppsats
i Svensk Missionstidskr. 1931, s. 200-215.) Han hade en svår uppgift,
när det gällde att i hemlandet vinna gehör för kritiska synpunkter
gentemot en så stor och beundrad man som G. — man undertryckte helt
enkelt hans varningar.
Förf. tecknar G. som typen för en frimissionär i motsats till säll"
skapsmissionerna. Något ligger det i detta, men det kan inte tillämpas
överallt. Baselmännens första kritiska framställning till G. i sept. 1847
(s. 189-193) var t. ex. uppenbarligen buren av ivern för en levande
evangeliiförkunnelse. De kommo genom denna kritik i motsättning
till sitt sällskap, som helt gått in för G:s metoder.
Något totalomdöme om G. som personlighet finns inte hos förf
Ett sådant skulle man ju dock ha önskat. Typklichéerna räcka ju inte
så långt. Herrnhutiskt påverkad var han förvisso, men dock ingen
verklig herrnhutisk typ. Romantiker var han nog — men det voro ju både
snillen och bovar på den tiden. Frimissionär, javäl, men varför? Han
måste bedömas som en högst säregen individ. Förf. vacklar mellan att
kritisera och att behandla honom som en hjälte. Det vore väl möjligt
att visa, hur mannen, som själv brutit sig en märklig bana, till sist blev
en olycklig fånge under sin egen alltför stora självtillit.
Mycket intresse ägnar förf. åt framtidsbetydelsen av G:s
livsgärning. Han utlovar en undersökning över Gützlaffintresset i Europa,
vilket vore mycket tacknämligt. I Kinamissionen representerade G:s
»apostoliska vandringspredikan» ett inledningsstadium, som — såsom
Hamberg riktigt såg — måste efterträdas av ett stationärt arbete med
fasta församlingar. När Kina efter 1860 blev verkligt öppnat för
missionen, kom den tidpunkt då man på allvar kunde ta itu med
inlandmission — på G:s tid var frågan för tidigt väckt (Baselmännen började
därmed i liten skala på 1850-talet). Hudson Taylor började 1865 sin
Kina-inland-mission, alltid erkännande sin tacksamhetsskuld till G.,
som väckt hans intresse för inlandets myllrande millioner, men givetvis
stödjande evangeliseringen med fasta stationer och församlingar. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
