- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
21

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under 1700-talet erinrades i ett flertal förordningar om vikten av
sön- och högtidsdagars "gudeliga begående".

Men en sak är att utfärda stränga lagar, en annan sak är
efterlevnaden. Lagen kan vara sträng och seden mild. Att teckna den
kyrkliga sedens ställning efter lagbestämmelserna torde icke vara
tillrådligt. "Det vore", som Karl-Gustaf Hildebrand säger, "en
övertro på stadgar och reglementen, om man ville fatta
kyrkogångsseden som någonting fullständigt tillämpat."9 Vi ha all anledning att
spörja, huru sabbatshelgd och gudstjänstssed upprätthöllos i
Västerås stift.

Säkerligen har man ofta idealiserat äldre tiders kyrkogång. Det
ligger en påtaglig, troligen medveten överdrift i J. Källanders ord
om den gamla goda tiden: "Alla gingo att höra Guds ord, alla
beredde sig att svara på förhöret, alla gingo till nattvarden, alla
mödrar kyrktogos."10

På detta område ha alltid funnits hämmande faktorer. Först och
främst måste vi räkna med, att det alltid existerat människor, som
haft en hart när oövervinnelig motvilja mot att gå i kyrkan.
Sådana människor ha helt naturligt funnits även i Västerås stift, icke
blott i Dalarna, som alltid haft anseende för att vara en upprorisk
landsända, utan även i Västmanland. Domkapitels-, visitations- och
kyrkorådsprotokoll tala icke sällan om sådana "omöjliga"
människor, som icke kunnat bevekas att fullgöra sin "kristendomsplikt".

Icke få av dem, som i äldre tider försummade gudstjänsten, verka
mer eller mindre förvirrade och underliga eller eljest särpräglade.

Vid ett kyrkorådssammanträde i St. Skedvi den 1 februari 1789
angavs en bonde från Anstahyttan för att han avhållit sig från
kyrkogång, förhör och nådemedlens bruk. Då han tillfrågades, om
han förnekade nådemedlen, svarade han: "Nej." Vid tillfrågan,
varför han då icke bevistade gudstjänsten, blev svaret: "Jag läser
Guds ord hemma." Det förehölls honom då, att "det ena borde
göras, det andra icke låtas", ty till att bevista den allmänna
gudstjänsten hade vi Guds uttryckliga befallning, Frälsarens och
helgonens förelysande exempel och människans eget behov och nytta.
Men det oaktat "fick man av honom ingen utlåtelse i detta och
allt övrigt, som honom frågades och föreställtes"... "det stod
således ej vidare med honom att göra, utan man visade honom av Kungl.
Förordningen, vad äventyr han sätter sig uti, om han fortfar i sin
tredska och envishet". "Slutligen förklarades för honom aposteln

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free