- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
23

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid bedömandet av kyrkogångens omfattning måste även
ihågkommas, att icke alla kunde lämna gården. Några eller åtminstone
någon måste stanna hemma och se till barn och kreatur. Icke
många kunde säga med Erik Matson i Böle, Skultuna, "att nu ingen
mer hemma var förutom grisarna".

I viss mån tog även kyrkoledningen hänsyn till dessa
förmildrande omständigheter.

Den svårighet, som låg i en lång väg till kyrkan, kunde icke
lämnas obeaktad. Av intresse är i detta sammanhang en uppgift av
Albert Nordberg om förhållandena i Norrland. År 1681 fastställdes en
"kyrkotur" att gälla för de större socknarna i Västerbottens gamla
län. Enligt denna skulle de som bodde 10 mil från kyrkan infinna
sig vid gudstjänsten minst var femte söndag, de som bodde 6 mil
därifrån var tredje, 4 mil varannan och 2 mil eller därunder varje
söndag. År 1682 föreskrevos i en kyrkotur för Råneå
gudstjänstbesök vid 1 mil var söndag, vid 2 mil varannan, vid 3 mil var tredje
söndag. Vid försummelse skulle pliktas första gången 1 daler
kopparmynt, andra gången 2 daler o. s. v.12

Någon direkt, motsvarighet till dessa "kyrkoturer" har jag icke
funnit för några församlingar i Västerås stift. Men sannolikt har
man åtminstone i Övre Dalarnas norrländskt stora församlingar
måst följa en liknande praxis. Väl finnas exempel på, att en lång
kyrkoväg icke betraktades som en giltig anledning till färre
kyrkobesök. Då pastor i Venjan vid en biskopsvisitation 1697 klagade
över, att några som bodde långt från kyrkan icke kommo dit oftare
än varannan söndag, förmanade biskopen de försumliga med
bibelordet : "Söken först efter Guds rike och hans rättfärdighet";
ingenting finge hindra oss människor i sökandet av Guds rike. Är
kyrkvägen lång och svår, tillade biskopen, så skulle de begynna
kyrkresan på lördagen.13 Fordrande biskopar och präster krävde
understundom det omöjliga. Men oftare accepterade man
förhållandena. Vid visitationen i Falun 1684 (gamla kyrkan) frågade
borgmästaren om dem, "som hava lång väg till kyrkan". Det
resolverades, att de, "när bekvämligit väder är", måste resa till kyrkan, eljest
vore det ett dåligt exempel och skulle den gamla ordningen snart
förfalla. Oväder i förening med lång väg betraktades alltså som
giltigt förfall. Säkerligen måste man även i Västerås stift som
ursäkter för bortovaro från kyrkan godkänna samma skäl, som
ansågos giltiga i Norrland: sjukdom, menföre, brist på folkhjälp, ansa

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free