- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
27

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att man visste, att det viktigaste i sabbatsfirandet var att icke
förakta predikan och Guds ord. Och man gick i kyrkan i en
utsträckning, som vi knappast kunna föreställa oss. Det är
betecknande, att vid visitationerna kyrkoherdarna i allmänhet kunna
lovorda sina församlingsbor för flitig och tidig inställelse till
gudstjänsterna. Att man kom tillstädes var till viss grad en självklar
sak. Därtill manade både sedens och lagens bud. Kyrkogången
präglade hela nejden. Alla kände dragningen till kyrkan, då söndagen
kom. Särskilt i Övre Dalarna buros de späda barnen på mödrarnas
ryggar till kyrkan.

Då det heter i protokollet vid generalvisitationen i Leksand 1697,
att en bonde, "som var från sina sinnen", ej kunde bringas att gå
i kyrkan, vittnar detta på sitt sätt om sedens styrka. Vid samma
tillfälle kunde även betygas, att inga föraktade Guds ord och de
heliga sakramenten, inga levde illa i sina äktenskap eller lågo i
uppenbara synder. "Församlingen är talrik, och infinner sig flitigt
vid den vanliga gudstjänsten, utom de tider, då resan sker till
skogsängarna att höberga", heter det om Älvdalen i Hulphers
dagbok.21 Alla bänkar och fyra läktare voro fulla av folk. De böter,
som indrevos på grund av försummelse av gudstjänsterna på de
stora böndagarna, voro även ofta ganska små. Från år 1689 äro i
Ljusnarsberg för andra böndagen antecknade 7 absentes
(frånvarande), för tredje 11 och för fjärde 4. Uppsyningsmännen och
kyr-kovaktaren skulle vara behjälpliga att anteckna dem som uteblevo
särskilt på böndagarna. Naturligtvis var det icke alltid lätt att
kontrollera närvaron, särskilt i stora församlingar. Vid
generalvisitationen i Sala stad 1686 frågade pastor, vad metod han skulle
bruka att "inquirera (utrannsaka) absentes om stora böndagen".
Svaret blev, att det vore bäst, "att de antingen uppräknades efter
skriftboken eller ock var och en husfader levererar in en sedel, när
han går i kyrkan, huru många han har med! sig av sitt folk, och
därom lyses på predikstolen förut". En hjälp vid kontrollen måste
de för varje gård, by eller rote bestämda bänkrummen ha varit.
Om många voro borta, kunde detta icke undgå att
uppmärksammas. Tvisterna om bänkrummen, som upptaga stort utrymme i
protokollen, äro en allt annat än uppbygglig historia. Men samtidigt
voro de bestämda platserna en ständig erinran om, att man
räknade med, att alla skulle komma till gudstjänsten. Det
förväntades, att envar, av vad stånd och villkor han vara månde, skulle

27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free