- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
32

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ovan Stora Tuna, haft ett klart försteg. Dalkarlarnas omskrivna
envishet har säkerligen inverkat även i detta sammanhang. Det är
påtagligt, att dalfolket haft ett stort anseende för kyrksamhet.
"Ett kyrkligare folk har väl icke funnits inom våra landamären",
skriver Erik Axel Karlfeldt om dalkarlarna.283 Man kan tala om
"Dalarna som svenskt ideal" även på det kyrkliga området.
Blickarna ha gått till Siljan. Sannolikt hade biskop Fahlcrantz
särskilt några Dalaförsamlingar i tankarna, då han vid en
visita-tion i Fellingsbro 1855 vid sin maning till flitiga kyrkobesök
erinrade om, att inom många av stiftets församlingar "d,en seden
uppkommit att älska kyrkobesöken och att icke avhållas därifrån
varken genom köld eller dåligt väder". Väl torde Dalarnas
särställning i fråga om kyrkogången, särskilt under senare tid, ha
överskattats, men den bekräftas dock av en så omdömesgill
iakttagare som biskop Gottfrid Billing. I sitt bidrag till Rudbeckiusboken
1923 skriver han: "Jag undrar, om man i något land kan få vara
med om gudstjänster, jag skulle vilja säga av så imponerande art,
som dem, vilka jag fick fira vid visitationer i Leksand och Rättvik.
Framför allt minns jag den utomordentliga psalmsången vid dessa
tillfällen."29 Även ett annat uttalande må anföras: "Ingenstädes
blir den svenska högmässan så svensk och så högtidlig som i
Leksand."30

Flera församlingar i Västmanland synas också ha företett
särskilt stor kyrksamhetsfrekvens, såsom Västerås, Fellingsbro, Sala,
Munktorp. Ännu vid slutet av prosten Tegnérs i tjänstetid
Fellingsbro på 1860-talet var kyrkan söndagligen så gott som
fullsatt. I stort sett torde kyrksamheten ha varit större på
landsbygden än i städerna. Medan stadsborna från och med mitten av
1700-talet började gå något mindre flitigt i kyrkan, fortsatte man på
landsbygden att sluta upp kring gudstjänsten, frånsett några av
upplysningen influerade ståndspersoner. Deltagandet i
gudstjänsterna var alltså stort. Svårare är att säga hur stort. Den moderna
statistiken på detta område var ju ännu icke uppfunnen. Strödda
meddelanden såsom Abr. Hülphers uppgift, att gudstjänsten i
Särna den 17 juli 1757 bevistades av ungefär 100 personer, säga ju
icke så mycket.31

Att av kyrkornas storlek och antalet bänkrum draga några
bestämda slutsatser angående kyrkogångens omfattning, torde icke
vara möjligt. Vid bestämningen av kyrkornas storlek togs hänsyn

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free