Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Västerås stift högmässa hela året om kl. 9 i 4 församlingar. I
Hällefors däremot var redan 1842 högmässan flyttad till kl. 11.
Vad själva gudstjänsten beträffar, har man varit angelägen om
att allt skulle tillgå i överensstämmelse med gammal god sed.
Särskilt i Dalarna har man älskat högtidligheten i de uråldriga
formerna och orden. I fråga om korstecknet beslöts i domkapitlet
1625, att detta tecken "skulle behållas över hela stiftet, såsom det
beslutats under biskop Bellinus’ tid".34 Redan vid synoden 1616
förklarades korstecknet vara "en god kyrkosed, som icke utan
de enfaldiges förargelse kunde avläggas".35 Vid
generalvisitatio-nen i Orsa 1770 "begärde församlingen, att den gamla sedvana
de förut haft att på de 3 stora årliga högtidsdagarna, 2 à 3 präster
i mässeskrud gå för altaret, åter måtte upptagas, vilket dem
tillstaddes". Om en liknande begäran berättas från Grangärde. I Stora
Tuna frågades vid en visitation, om icke prästen borde vara klädd
i sin skrud vid skärtorsdagens kommunion, fastän icke mässning
förekom utan endast läsning av texterna. Ofta talas om reparation
av gamla mässhakar. Även korkåpor omtalas. Ännu i min barndom
förekom det liturgiskt oriktiga bruket, att prästen på
julmorgonen bar skrud även på predikstolen. Också kyrkovaktaren skulle ha
en värdig ämbetsdräkt. År 1737 behövde kyrkovaktaren i Västerås
en ny ämbetsrock. Den gamla var "så lappig, att han ej längre
utan en så förnäm församlings vanheder kan bäras". Då man
bävade för den stora utgiften, åtog sig rådmannen Grau "att låta
göra honom färdig av rödbrunt kläde med röda uppslag", "i hopp
att därföre bliva betalad". Erbjudandet antogs. Särskilda
ämbets-rockar för kyrkovaktare omtalas också från flera andra
församlingar. Även i övrigt lade man stor vikt vid det högtidliga. En
präst på Sollerön, som ville vara så folklig, att han predikade för
sockenborna på deras eget mål, hade man så när tagit livet av. I
kyrkan skulle det talas högsvenska.36 Även kyrkorummet skulle
hava sin högtidsdräkt. Då det gällde talgljus till julottan, vädjade
man icke förgäves till sockenbornas givmildhet. Lövning av
kyrkan till midsommaren omtalas från Västerås bl. a. år 1713. Den
kostade då 3 karoliner.
Och likasom sockenborna önskade, att kyrkorummet och prästen
skulle framträda på ett värdigt sätt, så ville de även själva visa
sin vördnad för det gudomliga majestätet. Biskop Sam. Troilius
kunde räkna på allmänt instämmande, då han i sitt herdabrev år
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
