- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
38

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delningen noga reglerad. Långt in på 1600-talet stod man i
bänkrummen under gudstjänsten. Skillnaden mellan mans- och
kvinnosida upprätthölls strängt ända inemot slutet av 1800-talet. På sitt
sätt avspeglade bänkindelningen tidens sociala förhållanden.
Ståndspersonerna hade tidigare sina platser i koret men flyttade så
småningom flerstädes upp på läktaren. Sedan följde allmogen i
vedertagen ordning samt soldater och torpare. Hustrur njöto sina mäns
heder och anseende. Skolungdomen hade i många församlingar
sina platser i koret, där den kunde övervakas. Barn, som ännu ej
blivit av den heliga nattvarden delaktiga, fingo ej sitta i
föräldrarnas bänk. Pigor och drängar hade ofta sin plats på läktaren,
som var ett oroligt hörn i kyrkan. Dåtidens präster hade haft
anledning att säga till ungdomen på läktaren detsamma, som en
amerikansk präst lär ha yttrat: "Håll er stilla däruppe, så att ni
inte väcker edra föräldrar nere i kyrkan."40

Olika principer följdes, då ett bänkrum blivit ledigt på grund av
dödsfall. I Orsa heter det vid en visitation 1748: "Påmintes att då
någon gammal dör och bänkerummet blir ledigt fram i kyrkan, så
får icke dess unga son eller måg ärva rummet utan en annan åldrig
flyttas i den avlidnes ställe emot en skälig avgift till kyrkan." I
Stora Skedvi däremot föreskrevs 1713, att "när föräldrar dö är
fuller son och dotter närmast, där de föra ett gudfruktigt leverne".
Taxan skulle fastställas av prosten och församlingens äldste.
Sedermera blevo pastor och kyrkoråd det beslutande organet ifråga
om bänkrums upplåtande. Jämte ett antal friplatser funnos i regel
avgiftsbelagda platser. I Västerås diskuterades 1708 priset å
böndernas bänkar. Man gjorde sig icke så stora förhoppningar, "dock
kunde man intet stort vänta av bönderna". I somliga församlingar,
såsom i Leksand på 1880-talet, bortauktionerades en del av
bänkplatserna.

Vid domkyrkokommissionens sammanträde den 13 januari 1820
fastställdes på förslag av bland andra Johan Olof Wallin ny
bänklängd för domkyrkan. Denna upptog först och främst ett trettiotal
fribänkar till kyrkliga och världsliga myndighetspersoner, "förnäma
resande" och "ecklesiastika änkor". Med avseende å
beskaffenheten indelades bänkarna i 5 klasser: 1. de bästa med en årlig hyra
av 32 skillingar banko, 2. goda för 24 skillingar, 3. de medelmåttiga,
som kostade 16 skillingar, 4. de sämre, 4 skillingar, 5. de sämsta,
"som ej betalas".

38

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free