- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
39

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till gudstjänsten hörde även håvgången. De föreskrivna
kollek-ternas antal var förr mindre än nu. Kollektlistan för Västerås stift
1811 synes ha upptagit blott 11 kollekter. Under 1600-talet gingo de
insamlade medlen övervägande till kyrkobyggen utom församlingen
och nödställda, på 1700-talet tillkommo som kollektmottagare flera
institutioner, såsom domkapitel, lasarett, hospital, sjömanshus,
ecklesiastikverket i Lappmarken m. fi. Ofta hade även kyrkans
betjänte vissa kollektdagar. Den vanliga formen för kollektens
upptagande var håvgång. Vad som föll i håven kallades
pungpenningar. Insamlingen skedde icke som nu under psalmen efter
predikan utan under själva predikan, en sed som var bibehållen i Nås
ännu på 1870-talet. Ofta nöjde man sig icke med en håvgång. I
många församlingar kringbars håven två gånger, och bestämmelser
utfärdades om till vilka ändamål de olika håvarna skulle gå. Sålunda
beslöts i Falun 1770, att den senare håven skulle tillfalla en kassa
för fattiga barns skolgång. I Västerås synes den senare håven
länge ha gått till domkyrkans byggnadshjälp, därefter till
hospitalet och senare till kapellanerna för deras besvär med
bibelförklaringarna.

Såsom exempel på vad kollekterna kunde giva må nämnas, att
vid en kyrkoinvigning i Vika 1776 den första håven, som var
anslagen till kyrkan, inbragte 185 d :r 10 öre k :mt, medan den senare
till de fattiga gav 45 d:r 8 öre k:mt.41

Håvgång förekom även på andra söndagar än de påbjudna
kol-lektdagarna. Sålunda bestämdes vid generalvisitationen i Leksand
år 1735, att i och för likhets vinnande med andra församlingar
håvgång skulle ske under predikan alla söndagar.

Håvgången ombesörjdes ofta efter en viss turlista. I Kärrbo
skulle år 1660 kaplanens dräng gå med håven. I Falun förekom på
1600-talet att bättre folk drog sig undan håvgången, "när de som gå
med pungen till stor del äro hantverkare, som en ärlig borgare icke
vill dricka utur kanna med".42 Sedan håven omburits under
predikan, skulle den hängas fram i kyrkan i församlingens "åsikt" till
gudstjänstens slut. Därefter skulle pengarna oräknade läggas i
kistorna (Västerås 1710).

Vid 1815 års riksdag uttalade prästeståndet en önskan, att
håvgången under pågående predikan såsom störande andakten måtte
avskaffas och ersättas av insamling i bäcken. Denna reform rönte
motstånd på flera håll i stiftet. Så var icke minst fallet i Stora

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free