- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
41

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 1. Sabbatshelgd och kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na dessa högtidsdräkter fångat något väsentligt i de olika
kyrkoårstidernas karaktär. Allmänt erkännes den starka ställning, som
kyrkoåret haft i Västerås stift. Även högst profana ting infogades,
i kyrkoårets ram. Belysande är berättelsen om gummans duktiga
värphöna, som började värpa vid Kristi inridande i Jerusalem
(Första i advent) och fortsatte till yttersta domen (Domssöndagen).41
Kyrkdräkterna torde i sin mån ha bidragit att göra kyrkans år till
en levande realitet. Ofta gick man hemifrån i vardagsdräkt och
bytte om i någon stuga i närheten av kyrkan, där kyrkkläderna
förvarades.

Dessa dräkter, som synas ha stått i sitt flor under slutet av
1700-talet och början av 1800-talet, äro icke blott en egendomlighet
för Övre Dalarna. Även i Södra Dalarna och i Västmanland ansågs
kyrkogången kräva särskild dräkt. Denna har växlat vid skilda,
tider och på skilda orter. Hülphers, som besökte Stora Skedvi den
26 juni 1752, beskriver dräkten sålunda: "Kläddräkten sågs i dag
på helgdagsvis, då karlarna hade bruna och svarta klädes- samt
blå och grå vallmarsrockar. Kvinnfolken brukade stora, vita
huvudkläden, bruna och svarta klädeströjor, de förmögnare av finare
tyg-"44 De gamla sockendräkterna började enligt Karl Trotzig
avläggas i Södra Dalarna under de två första årtiondena av
1800-talet. De sista mössorna buros av konfirmationsflickorna under
förra delen av 1860-talet.45 Ännu på 1870-talet voro dock i Stora
Skedvi svarta kläder obligatoriska alla böndagar samt långfredag
och påskdag samt vid nattvardsgång. I Järnboås hade de gamla
männen långrockar, s. k. laggtröjor ända in på 70-talet. Efter
gudstjänsten bytte ofta kvinnorna kläder i klockaregården.
Kvinnornas silkesdukar ha flerstädes burits in i våra dagar. Även i
städerna kunde man till inemot slutet av förra århundradet känna igen
den manlige kyrkogångaren på hatten och på rocken, såsom man
än i dag kan se på R. Gagges kända målning från 1870-talets
Västerås : Lilla kyrkogatan. Ännu finnas, som bekant, rester av den
gamla dräktseden bevarade i stiftet, främst i Övre Dalarna.

Av ålder har särskilt Dalarnas folk varit ett sjungande folk,
"kyrkokören i Sveriges kyrka", som någon har sagt. Kyrkosången
har i Västerås stift förnämliga traditioner. Till arvet på detta
område höra: en viss förkärlek för den sjungna mässan, många
ålderdomliga melodier och framförallt den kraftiga psalmsången.

En ivrig åstundan har funnits, att så mycket som möjligt av

41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:13:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrksed/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free