- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
61

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 2. Nattvardsgång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dikanten ett fruktansvärt oskick, som innästlat sig, nämligen att
folket stundom fått sig mat före kyrkobesöket. Sådant
"svinaväsende och hundaleverne" måste bortläggas och straff påläggas,
ifall någon dristar äta eller dricka förr än de gå i kyrkan. Olaus
Laurelius’ kyrkolagsförslag på 1600-talet föreskrev, att alla, både
unga och gamla, man och kvinna, skulle komma "nöchtere" till
kyrkan. De som ärna gå till skrift och Herrans nattvard skola icke
smaka någonting på morgonen, förrän de varit vid Guds bord.82
Ännu under 1800-talet finner man rester av denna gamla sed. I Carl
Fredrik Dahlgrens skildring av sin första nattvardsgång i
Linköping 1805 eller 1806 heter det: "Den beskedliga enögda gumman
(värdinnan i djäknekvarteret) var med själva solen uppe för att
bränna och krusa vårt hår, tillse, att var och en klädde sig snyggt utan
något dun på rocken och med vit näsduk i fickan. Själv läste hon
med glasögonen på sig och snusdosan i hand ett kapitel ur sin stora
mässingsbeslagna bibel och sjöng därtill en psalmvers. Kaffe bjöds.
Men vi togo det icke, och gumman under upprepande av orden ur
katekesen (förmodligen: "Att fasta och lekamligen bereda sig"
etc.) berömde vår samvetsgranna känsla.83 Att fasteseden länge
levat kvar även i Västerås stift, framgår bl. a. av en uppgift i den
engelske ärkebiskopen Davidsons dagboksanteckningar från en resa
i Sverige år 1889. Doktor Petersson i Leksand hade omtalat för
honom, "att fastande kommunion, ehuru ingalunda påbjuden, dock
ej därför var okänd och tidigare var vanligare än nu".84 Enligt en
uppteckning från Järnboås förekom icke fasta före nattvardsgång
på 1860- och 70-talet. "Men åtminstone var man litet anständigare
en vecka förut, tystare och ordentligare. Man gick till kyrkan i god
tid och läste i sina psalmböcker en timme före skriftermålet."85

Frågar man nu, vilken verkan denna stränga nattvardsberedelse
haft, föreligga motsatta uppgifter.

Protokollen innehålla många vittnesbörd om bristande yttre
anständighet, om trängsel och buller vid framträdandet till
nattvardsbordet, om tävlan att komma först och få de främsta platserna,
om skvaller och prat under gåendet från altaret. I Stora Skedvi
klagade Simon Nibelius 1807 över att många gingo ut ur kyrkan
vid kommunionens början, "vilket utmärker alltför ringa aktning
för en så helig förrättning". Om bristfällig ordning vittnar det
stora antalet icke anmälda nattvardsgäster i Västerås i början av
1700-talet.

’61

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free