Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 3. Dop, faddrar, kyrkotagning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen, att dopet skulle ske inom åtta dagar, dels i föreskriften om
kyrkotagning.
Ytterligare två notiser må meddelas. Då flera barn samtidigt
döptes, fingo gossebarnen ofta mottaga dopet före flickebarnen. I Övre
Dalarna brukade dopbarnet ligga i en brokig korg.
Vid 1824 års prästmöte framhölls, att barnsölen voro menliga för
barnsängshustrun, "så vida de hos allmogen merendels hållas i
samma rum, där hon befinnes, och ofta uthållas ifrån middagen till
midnatten och stundom förenas med spel och dans. Att den stackars
hustrun skall, utan alla ’aisancers’ begagnande, lida obeskrivligen av
det uppkomna kvalmet är lätt att finna, ja man har exempel, att
några satt livet till vid sådana tillfällen." Något beslut i ärendet
fattades icke. Det överlämnades "åt varje pastors nit, klokhet och
omtanke", att vidtaga nödiga åtgärder.97
Till ett dop hörde även faddrar. Dessa skulle enligt kyrkolagen
vara "av vår religion, till laga ålder komna och i catechismi lära väl
kunniga".98 Antalet faddrar kunde vara olika. I "Leksand voro de
bland allmogen länge sex, ståndspersonerna kunde ha dubbelt så
många. Längre fram blev det i regel fyra. I Stora Skedvi äro i
allmänhet fyra faddrar antecknade, antingen två par makar eller
ett par makar jämte en dräng och en piga. Det sistnämnda vittnar
om, att tjänstefolket räknades med till familjen. Vid tvillingfödsel,
då faddrarnas antal var det dubbla, angavs noga, vilket barn
fad-derskapet gällde. Den äldsta kvinnliga faddern, som bar barnet,
kallades flerstädes "storgudmor".
Av intresse är, att även icke närvarande kunde antecknas som
faddrar. Härav framgår, att orden fadder och dopvittne icke helt
täckte varandra. "Beryktade" personer fingo icke stå fadder, ej
heller de, som voro berövade de kyrkliga rättigheterna.
Faddrarnas skyldigheter inskränkte sig icke till faddergåvorna.
Enligt Svebilius’ katekes skulle faddrarna vaka över "de döptas
kristeliga uppfostran, särdeles vid föräldrarnas frånfälle, eller deras
oförmögenhet att dem uppföda". De fingo alltså ett särskilt ansvar
sig pålagt beträffande barnens kristliga fostran, ett ansvar, varom
de även erinrades i fadderförmaningen vid dopet ännu i 1917 års
handbok.
Under 1600-talet plägade faddrarna, där det fanns kringbyggda
funtar, stå "utom funten". År 1700 förordnades vid prästmötet, att
de skulle "ingå i själva funten tillika med prästen strax ovannämn-
’67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
