Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 4. Förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1600-talet, krävdes krafttag. Vi få icke glömma, att de kyrkliga
förhören utgjorde en väsentlig del av tidens folkundervisning. Utom
den religiösa uppgiften hade de betydelse för den allmänna
folkuppfostran.
Men den vikt, som lades vid förhören, sammanhänger även med
den rådande intellektualismen. Särskilt 1600-talets kyrkoledare hade
en stark tro på den rena lärans, den rätta kunskapens makt att
verka sann tro och heligt liv. Vägen till levernets förnyelse gick
genom förståndet.
Att man icke ville stanna vid en ytlig förståndskunskap, därom
finnas många vittnesbörd. En i Västerås domkapitels arkiv
förvarad ordning för visitationerna under biskop Laurelius’ tid låter oss
få en inblick i denne biskops katekesundervisning. Om det rätta
bruket och nyttan av catechismi kunskap heter det bl. a., att den
består i:
"1. att människan gör en sannskyldig bot och bättring, bekänner
dagligen sina synder genom skriftermålet: Jag fattig syndig
människa.
2. en hjärtans botfärdig bön och tacksägelse till Gud för alla
undfångna välgärningar, vilket författas uti de böneformerna, som
kallas afton- och morgonbön så ock våra bordelexor.
3. . .. att var och en gör rättsligen sitt kall och ämbete i det
ståndet, Gud haver satt honom uti."
Detta är ingen dålig kristendom! Icke heller Laurelius’ store
företrädare, Rudbeckius, betraktade katekesens blotta studium som
"ett ofelbart verkande nådemedel". En inre tillägnelse krävdes.
"Icke de som äga de rätta bröllopskläderna", heter ett ofta citerat
yttrande av den store kyrkomannen, "utan de som hava dem på sig,
bliva lidna i det himmelska bröllopet."102 Anmärkningsvärt är, huru
ofta även de följande biskoparna lägga menigheten på hjärtat att
omsätta kristendomen i livet. Det kunde knappast anses vara ett
halvgjort verk, framhåller biskop Kalsenius vid visitationen i
Romfartuna 1737, "när de allenast blott till bokstaven lagt något på
minnet och låta sedan bero med sin så kallade utanläsning". Att
"kunskap utan utövning är intet", underströk biskop Benzelstierna
kraftigt vid visitationen i Sala 1762.
I själva verket gömde även förhören en udd emot
vanekristendomen. Både yngre och äldre behövde ha rediga föreställningar vid det
tillfället, sägs det om kommunionförhöret vid visitationen i Orsa
’69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
