- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
94

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - II. Innehåll - 5. Vigsel och jordfästning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle hålla tacksägelse över en tjuv, och som därvid sökte följa
regeln att endast tala gott om de döda. Resultatet av hans
bemödanden lär ha blivit:

"Peter var en idoger man,
medan vi sovo, vakade han,
och när vi vaknade,
hade han, vad vi andra saknade."

Enligt en annan version skulle dessa ord ha stått på en gravsten.

I allmänhet torde bruket av personalier ha upphört vid mitten
av 1800-talet. I Järnboås förekom ännu på 1870-talet "ett litet tal"
före tacksägelsen.126 Och vid prästmötet 1871 uppgavs, att
personalier lästes "på några ställen". En reminiscens av de gamla
per-sonalierna fortlever i de meddelanden, som än i dag lämnas i
Leksand om förrättade jordfästningar. Tillkännagivandet lyder så:
I dag (under veckan) hava vi till graven ledsagat stoftet efter...
Han (hon) var gift med förut avlidna (efterlevande) ... Deras
äktenskap var välsignat med ... barn, av vilka ... efterleva. Efter
meddelandet läses en psalmverk, som i regel den döde eller de
efterlevande bestämt. Bruket att läsa en sådan "dödvers" finns även i
andra församlingar, särskilt i Rättvik.

I samband med dödsfall förekommo även ringningar av skilda
slag. Ett arv från äldre tider är den gravöppningsringning, som
enligt vad Kyrkohistoriska Arkivets förut omnämnda undersökning
utvisat, än i dag sker i ett trettiotal församlingar i stiftet. Till
nedärvd sed hör även bruket att ringa med storklockan för män,
mellanklockan för kvinnor och lillklockan för barn. Där blott två
klockor funnos, ringdes med storklockan för män, äldre och yngre,
och lillklockan för kvinnor, äldre och yngre. Brukades två klockor,
började man ofta med stora klockan, om det var en man, med lilla,
om det var en kvinna. I Transtrand och andra församlingar har
grav-öppningsringningen varit förenad med 9 klämtslag. I slutet av
1700-talet förbjödos gravöppningar i kyrkan. Ungefär samtidigt började
man begrava "för varv".

Tacksägelseringning har av gammalt ägt rum efter högmässan.

För den egentliga begravningsringningen gällde olika regler i
skilda församlingar. Vid begravning före högmässan sammanföll
begravningsringningen med sammanringningen. Ringningarna om-

’94

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free