Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcktes till att gälla "i alla sådana mål som framhärdande i fylleri
och dryckenskap, överflödigt tobaksdrickande vid kyrkorna inpå
sammanringningen, skvaller och stim under gudstjänsten av
självsvåldiga gossar och drängar, svordom och bannskap, egenvilligt och
vårdslöst avhållande från allmänna gudstjänsten, osämja mellan
äkta folk, svågerskap och grannar" m. m. Även andra tecken tyda
på, att man ville hålla kyrkodisciplinen vid makt.
Frånsett de världsliga myndigheterna ha kyrkotuktens organ här
som eljes varit:
1. Stiftsorgan: biskop, domkapitel och prästmöten.
2. Kontraktsorgan: kontraktsprost.
3. De lokala organen: pastor, sexmän, kyrkoråd och
sockenstämma.
Domkapitelsprotokollen giva en enastående bild av den nitälskan,
varmed kyrkotukten bedrevs. För att icke få en alltför mörk bild
av förhållandena i stiftet gäller det vid studiet av dessa protokoll
att komma ihåg, att "hälsan tiger still". "Sedernas kraft och
karaktärens ännu oförminskade friskhet framträda ej ofta inför ett till
doms sittande stiftskonsistorium."141 Till domkapitlet gingo de
svårare kyrkotuktsmålen, och man har ett intryck av, att ärendena
fingo en omsorgsfull om än något stereotyp behandling.
Rudbeckius’ kyrkostadgar hade även på detta område infört en viss
likformighet. Länge fanns vid domkyrkan en särskild ämbetsman
bland kapitlets ledamöter, som skulle skrifta de syndare, som
infunno sig. Då den skyldige efter avlagd skrift hade att erlägga s. k.
skriftpenningar, och dessa utgjorde en väsentlig del av
domkapitlets inkomster, kan man med Tor Andræ säga, att kapitlet som
ämbetsverk "bokstavligen levde på stiftets synder".
Prästmötena synas ha haft sin största betydelse för kyrkotukten
under 1600-talet. Här må blott erinras om de två synoder, som
Rudbeckius årligen höll, varav den ena var avsedd för kaplanerna.
Kyrkostadgarna krävde endast en synod. Vid dessa
stiftssammankomster diskuterades enskilda kyrkotuktsmål och överenskoms om
enhetliga riktlinjer. I början av 1800-talet råkade
prästmötesinsti-tutionen i förfall. Mellan 1804 och 1842 hölls endast ett prästmöte
(år 1824). Icke minst vid generalvisitationerna utövade biskopen
sin disciplinära myndighet. Ännu under 1700-talets förra hälft voro
stiftscheferna mycket flitiga i att visitera. Men under slutet av
’102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
