- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
103

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1700-talet och början av 1800-talet blevo mellanrummen mellan
visitationerna i församlingarna mycket långa. Sålunda synes ingen
generalvisitation ha hållits i Stora Skedvi mellan 1778 och 1833,
Floda visiterades icke mellan åren 1787 och 1849, Falun icke mellan
1770 och 1813. Orsa förefaller icke ha visiterats mellan 1770 och
1853. Det torde finnas ett samband mellan visitatorernas minskade
nitälskan och kyrkosedens begynnande förfall. Vid
visitationerna fingo sabbatsbrytare och grova syndare vederbörlig näpst.
Många både dråpliga och tragiska exempel på kyrkotukt skulle
kunna angivas, men utrymmet medgiver icke detta. Vid dessa
tillfällen förmanades även sexmän och uppsyningsmän att hos pastor
angiva förseelser vid risk av, att de eljest gjorde sig delaktiga i
andras synd. I många fall blev det en uppryckning på skilda
områden av församlingslivet. Biskopsvisitationernas betydelse torde
näppeligen kunna överskattas. De gjorde skäl för namnet
"kyrkolivets nerv".

Även kontraktsprosten har sin plats i kyrkotuktsystemet. I vissa
fall skulle botgörande skriftas inför häradsprosten. Ru|dbeckius
införde årliga prostvisitationer, varvid även det sedliga och religiösa
tillståndet skulle utrannsakas. Stiftet synes särskilt under
1600-talet ha ägt en lång rad framstående och viljestarka prostar,
utmärkta i både allvar och vishet, såsom Elaus Terserus och
Uno Troilius i Leksand, Olaus Andreæ Dalecarlus i Rättvik, Samuel
Malmenius i Stora Tuna och Erik Holstenius i Stora Skedvi.
Prostvisitationer höllos tämligen regelbundet ända till mitten av
1800-talet, då två av deras viktigaste uppgifter bortföllo: besiktning av
prästboställena och granskning av kyrkans räkenskaper.

Huvuddelen av kyrkotukten utövades dock i lokalförsamlingen
av dess organ: pastor, kyrkovärdarna och sexmännen, som så
småningom kommo att bli stommen i det framväxande kyrkorådet,
samt sockenstämman. I arbetet för sedernas vård biträddes även
myndigheterna av uppsyningsmän i byarna.

Såsom innehavare av nyckelmakten (Joh. 20: 23) hade enligt
bekännelseskrifterna prästen makt att avstänga syndare från
nådemedlen. Men även församlingens medverkan togs tidigt i anspråk
vid övervakandet av den kyrkliga ordningen. Kyrkovärdsämbetet
hör till våra allra äldsta kyrkliga ämbeten. Ehuru kyrkovärdarna
närmast hade att ombesörja kyrkans uppbörd och reparationer

’103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free