- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
108

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lysas, så framt ingen bättring i mediertid sker". I Leksand
anklagades 1651 en man och hans syster för, "att de äro
predikoämbetet olydiga och komma icke tillstädes och låta förhöra och
undervisa sig uti sina kristendomsstycken". Svaret blev, att
länsmannen skulle hämta dem till sockenstugan, "där pastor ställer dem
sin brott före och förmanar dem till bättring. Lyda de icke, så
lysas de till bättring uti församlingen och så bannlysas, var de icke
bättra sig, sedan skall ingen hava med dem något umgänge och
icke göra sig delaktiga av deras synd."

Av ännu större betydelse för den kyrkliga seden har den lokala
kyrkotukt varit, som även i Västerås stift framväxte under
1600-talet. Denna tukt hade icke så starkt stöd i gällande författningar
— 1686 års kyrkolag talar föga därom — men ett så mycket starkare
fäste i menighetens medvetande. Rätten till utövandet av sådan
sockentukt bekräftades genom Prästerskapets privilegier 1723.
Beträffande denna tukt har man ansett sig berättigad att tala
om två former: den patriarkala och den disciplinära.151 Den första
har utövats av pastor i hans egenskap av lärare och själasörjare.
Den senare formen har utgjorts av kyrkostraff av det ena eller
andra slaget. Det är av vikt, att den förra formen icke förgätes.
Även i Västerås stift har den haft stor betydelse. I viss mening
kan såväl predikan som undervisning och själavård betraktas som
medel för en patriarkalisk kyrkotukt. Överallt, där Guds ord
förkunnas, övas även kyrkotukt. Och i äldre tiders förkunnelse
intaga maningar och varningar ett stort rum. Vikten av nådemedlens
bruk inskärptes. Också vid behandlingen av enskilda kyrkotuktsfall
förekommo maningar och varningar i rikt mått. Det var ju även
föreskrivet, att innan hårdare medel tillgrepos, skulle en dubbel
varning föregå, först enskild inför pastor, sedan en andra varning
i kyrkorådets närvaro. Man ville i första hand med allvarliga och
kärleksfulla ord föra den felande till besinning. Protokollen
innehålla förmaningar, så bevekande, att de borde ha kunnat röra den
mest förhärdade. Man har verkligen icke genast tillgripit
kyrkostraffen.

Men naturligtvis dominerar den disciplinära tukten.

I kyrkoråd eller på sockenstämma dömdes i många mål, som ej
voro av sådan art, att de föllo under världslig domstol. Gränsen var
ej alltid lätt att draga. Många föredrogo att plikta "ecclesiastice"
framför att göra det "politice". Förseelser och oarter av olika slag

’108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:13:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrksed/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free