- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
109

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drabbades av denna lokala tukt. En grupp av försyndelser gällde
försummad kyrko- och nattvardsgång samt oskick under, före och
efter gudstjänsten. En annan grupp rörde missförhållanden i
hemmen, oenighet mellan makar, barns olydnad, oljud och oläte i husen.
En tredje grupp utgjorde laster som dryckenskap, tobaksrökning,
svordom, otukt.

I allmänhet handhades denna lokala tukt i städerna av
kyrkoråden och på landsbygden av sockenstämmorna. Utmärkande för
Västerås stift är, att man även på landsbygden i större utsträckning
än på många andra håll litat till kyrkorådet. Förhållandet har
observerats av bl. a. Hjalmar Holmquist i den av honom utarbetade
fjärde delen av Svenska kyrkans historia. "Lekmännens medverkan
vid disciplinens upprätthållande togs ... i Västerås stift mera i
anspråk genom socknens förtroendemän och ordningsmän än genom
sockenstämman".152 I den mån detta omdöme är grundat — för
vinnande av full visshet skulle krävas en mera fullständig
genomgång av materialet — torde förkärleken för kyrkorådet vara ett
arv från Rudbeckius. Denne synes, som K. H. Johansson framhåller,
icke haft "någon tilltro till den å sockenstämma samlade
menighetens förmåga att verksamt bidraga till befrämjande av god
ordning och skick i församlingen".153 Naturligtvis ha
kyrkotuktsärenden förekommit å sockenstämmor även i Västeråsstiftet,
särskilt å landsbygden. 1817 befriades överallt sockenstämmorna från
de disciplinära uppgifterna.

Med tröttande enformighet återkomma samma förseelser i
protokollen. Det skulle vara frestande att stanna inför de ofta drastiska
inblickar i församlingslivet, som källorna giva. Men detta skulle
föra för långt.

De vanligaste strafformerna voro böter och stockstraff. Att
utebliva från katekesförhör kostade överallt 4 öre silvermynt.
Bortovaro från visitation sonades i regel med en halv spann säd. Men
ofta voro bötesbeloppen ganska växlande, beroende på att inga
allmängiltiga regler funnos. Uteblivande från gudstjänsten två
böndagar kostade i Lundby 1672 en halv riksdaler. I Ljusnarsberg
sonades försummelse av stora böndagen 1680 med 3 daler.

Det mest fruktade straffet i denna lokala rättskipning var
stocken. Är pliktpallen symbolen för den hävdvunna legala
kyrkotukten, symboliseras den lokala tukten av kyrkstocken. Efter två
varningar kunde den skyldige dömas att sättas i stocken "sig till blygd

’109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free