- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
110

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hela församlingen". Ända till tre söndagar å rad kunde en
syndare få sitta i stocken vid kyrkans ingång, vilken därigenom
ofta erbjöd en allt annat än uppbygglig anblick. Att döma av
protokollen har kyrkstocken kommit till flitig användning i Västerås
stift. Vid en prostvisitation i Orsa 1725 frågade præpositus, "om
stockstraffet här i församlingen brukas. Varpå pastor svarade:
när de äro brottsliga, brukas det. Varefter præpositus förmante, att
stockstraffet skall intet försummas i behöriga mål, dock så att
man varken går för vida därmed, ej heller för lindrigt tillväga."
Att här gå den gyllene medelvägen var nog icke lätt. Har man
ibland en känsla av att vederbörande gjorde allt för att undvika
denna strafform, finnas även exempel på att man var mycket snar
att tillgripa den. Ännu 1808 straffades i Ljusnarsberg en kvinna
med stocken för håglöshet att vilja lära sig läsa.154 Och långt sedan
stockstraffet upphört, hotade man med det som en yttersta
varningsgrad.

Först 1841 upphävdes bestämmelserna om stockstraff. Den
kyrkotukt, som här i korthet skildrats, har varit av betydelse för den
kyrkliga seden. Utan tvivel var det den hårda tukten, som gjorde,
att den kyrkliga observansen tilltog under 1600-talet. Tidens
kollek-tivistiska syn medförde, att tvånget icke kändes så svårt, som det
eljest skulle ha gjort. Men detta tvång kom i längden att bli en
svår belastning för seden. För en senare mera individualistisk tid
blevo pliktpallen och kyrkstocken symboler av andlig ofrihet. Man
ville inte gärna gå till en plats, dit så många tvingats att gå. Vi ha
på detta område att räkna med en psykologisk "eftersläpning".
Det tager tid att på frivillig väg bygga upp en sed, som förut delvis
varit en tvångssak.

Hård, lagisk, delvis brutal var den gamla kyrkotukten. Ibland
stöter man på en märklig oförmåga att förstå de psykologiska
verkningarna av de hårda straffen. Stockstraffet hade säkerligen små
utsikter att verka förädlande. Men motiveringen var innerst
religiös. Man menade, att Guds välsignelse skulle vika ifrån en ort,
där Guds bud trampades under fötterna. "Av missbruk bliver
missväxt och onda landsplågor", heter det vid visitationen i Stora Tuna
1651. "Välsignelsen viker från kärlekslösa hyddor", framhölls vid
visitationen i Falun 1770. Och understundom märker man, hur "ett
hjärta börjat klappa under den hårda brynjan" (Hall). Gustaf
Törnvall har liksom förut R. Hall framhållit det själavårdande

’110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free