- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
112

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"För övrigt är han i sin hemkärlek, i vanor och segt
fasthållande vid nedärvd tradition konservativare än någon annan."157 Det
som förenar dessa motsägelsefulla drag är envisheten. Och under
den här behandlade tiden gick denna envishet avgjort i
traditionsbevarande riktning.

Har dalkarlen varit konservativ av envishet, så har
västmanlänningen varit det av tröghet. Här är det statiska draget
förhärskande.

Av betydelse var även, att det gamla bondesamhället i så hög
grad var ett bysamhälle. "Sedan uråldriga tider", framhåller Pleijel,
"har byn varit den normala bebyggelseformen inom Sveriges
slättbygder och övriga mera jordbruksidkande områden."158 I de gamla
byarna var man hänvisad till varandras bistånd och hjälp. I stor
utsträckning bedrevs före skiftet arbetet i byn gemensamt.
Bysam-fälligheten var, för att använda ett modernt ord, på visst sätt ett
kollektiv. Genom byordningar reglerades icke blott gemensamma
ekonomiska utan även moraliska och religiösa förhållanden. I en
byordning från 1731 stadgas bl. a.: "Vi skola ej allenast invärtes
tro, mena och döma rätt och heligt om Gud, utan också utvärtes
skicka oss med gudeliga åthävor, ord och gärningar och särskilt
hålla sabbatens helgd, så att ingen om sön-, högtids- och helgdagar
av lättja eller motvillighet utan skäliga orsaker bliver borta från
kyrkan och Guds hus."159 Denna bygemenskap blev alltså en
plantskola för den kristna seden. Det råder även, såsom Pleijel uppvisat,
ett intimt samband mellan byarnas sociala struktur och kyrkans
fromhetsliv. Även detta var kollektivistiskt. Till dessa allmänna
synpunkter kommer, vad Västerås stift beträffar, den isolering och
slutenhet, som kännetecknade många socknar och byar icke minst
i Dalarna. Dalarna har i många hänseenden varit en isolerad
landsända, icke någon genomfartsbygd. Här ha därför mer än i många
andra delar av vårt land fasta och utpräglade sedvänjor kunnat
uppstå. Då den stora krisen kom, visade det sig, att den gamla
seden stod sig bäst i avlägsna församlingar. Där övergingo de gamla
traditionerna utan störande inflytelser från far till son. Allt blev
vid det gamla.

Med den sociala strukturen sammanhänger även det outvecklade
gemenskapslivet. De långa avstånden och de besvärliga
kommunikationerna vållade, att folk .mera sällan kunde träffa varandra.
Kyrkogången hade därför också en social funktion att fylla. Man

’112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free