- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
115

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - III. Förutsättningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

går genom Dalarna", skriver Fredrika Bremer, "en stor och ljus
tanke genom ett allvarligt, mödofullt liv, så går religionens
livsåder genom dalfolkets arbetsamma levnad, och århundraden ha
gått över detta folk utan att lämna någon rost."164 Som exempel på
dalfolkets offervillighet för sina kyrkor berättar Fredrika Bremer
om ett samtal mellan en resande och en dalkarl. "Ni bestå mycket
på era kyrkor. Jag undrar på, att Ni har råd därtill", sade resanden,
i det han betraktade Mora kyrkas nya, lysande koppartak. "Vi
bestå dess mindre på våra egna hus", svarade dalkarlen tryggt.165

I detta sammanhang erinras man om Karlfeldts ord om dalfolket:
"Den djupare känsla, som ligger under detta, (det värdiga
kyrkoskicket) är väl här som annorstädes den osammansatta, grundfasta,
allmänneliga Vårherretro, som hjälpt så mycket redligt svenskt folk
i livet och döden."166

Icke heller i Västmanland har det bara varit vanekristendom.
Även där stiger den religiösa grunden i dagen.

Det vore lockande att ur dokumenten taga fram exempel på den
kärlek till kristendom och kyrka, som uppburit den gamla seden.
Tyvärr måste vi i stort sett avstå därifrån. Här må blott erinras
om det förtroende från församlingarnas sida, som prästerskapet
av ålder åtnjutit, och varom talades vid prästmötet 1824.
Persona-lieböckerna vittna även med all sin ensidighet om vilka djupa rötter
kyrkokristendomen haft i församlingsbornas hjärtan. Om en änka i
Grangärde, död 1746, säges det: "Hennes leverne har varit stilla
och gudfruktigt, flitigt och andäktigt begått den h. nattvarden, och
sista gången på sin sotsäng begåvades hon med nattvarden den 21
maj."167 Om en kyrkovärd i Svärdsjö på 1700-talet heter det:
"Belangande hans i livstiden förda vandel, så har han av allom varit
känd av uppriktig gudsfruktan, den han inte allenast i Herrens hus
under de dyra nådemedlens andäktiga bruk utan ock i sitt eget
hus såsom en liten kyrka enskilt med sitt husfolk övat med sång
och böner, samt i umgänge med jämnkristna låtit sin kärlek,
förtrolighet och godhjärtighet spörjas."168 Sådana livsbilder må icke
förgätas, när vi tala om den gamla kyrkosedens förutsättningar.
De av M, Åmark detta år i Falu-Kuriren publicerade utdragen ur
Carl Petter Åmarks dagbok ge även gripande inblickar i
Österdalarnas rika fromhetsliv i början av 1800-talet.

Men denna fromhet var i utpräglad grad kyrkokristendom. Den
var bunden vid Ord och sakrament. Vägen till Gud gick genom kyr-

’115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free