Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - IV. Betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nära besläktad med kyrkosedens kulturella betydelse är dess
estetiska. Kyrkogången, de överfulla kyrkorna och den mäktiga
psalmsången ha förmedlat oförgätliga skönhetsintryck. Dessa ha
sedan genom konstnärer och diktare blivit en hela folkets egendom.
Dalarna intager i detta hänseende, liksom i så många andra, en
särställning beroende på den vackra naturen, sockendräkterna och
länge bibehållna gamla kyrkobruk. För Johan Olof Wallin, Erik
Axel Karlfeldt och andra har den kyrkliga seden i Dalarna varit
en rik inspirationskälla.
Då man besinnar allt detta, är det som om ett helt
fostrings-program stege fram för blicken, präglat av fasthet och enkelhet.
Och man frågar sig, hur det skulle ha sett ut i vårt land, om denna
fostran saknats. Vi som leva i en tid, då miljön ofta verkar
upplösande och förflackande på skilda områden, borde kunna
uppskatta den makt, som låg i äldre tiders starka kristna tradition.
Vad har seden betytt för den enskildes moraliska och religiösa
liv? Råder en tämligen stor överensstämmelse angående den
kyrkliga sedens folkuppfostrande betydelse, torde meningarna vara
delade angående dess innebörd i sistnämnda avseende.
Svårligen kan det förnekas, att den gamla kyrkoseden hade
åtskilliga mindre goda verkningar. Kristen sed är en form, som
kräver ett innehåll. Nu finns det på detta område en "formens list",
som gör, att det som varit ämnat till stöd och hjälp för tron, lätt
blir en ersättning för tro. Den gamla kyrkoseden kan icke sägas
ha undgått denna fara. Kyrko- och nattvardsgång blev icke sällan
— och detta mera, ju längre tiden framskred — vana och slentrian.
Pietismen var i detta hänseende en alarmsignal. Trots allt, som från
kyrkans sida gjordes för att motarbeta vanekristendomen, nöjde
sig många med yttre observans. Fromheten kunde bli mekanisk
och opersonlig. Livet stelnade ofta i former, som mycket väl kunde
förenas med ett kärlekslöst leverne. Det rådande tvånget
framkallade understundom bitterhet i sinnena. Man har ibland intryck
av att människor kunde gripas av en nästan demonisk besatthet
under sedens tryck. Den som till äventyrs icke är övertygad om
frivillighetens betydelse på det religiösa området, får här en
tankeställare. I ännu flera fall resulterade tvånget i motvilja mot allt
vad religion heter. Så blev fallet särskilt, när krisen satte in.
Och ändå kan intet av allt detta undanskymma den oerhörda
positiva betydelsen av kyrkoseden även i religiöst och sedligt av-
’120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
