- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
122

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Arvet - IV. Betydelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och vad har icke den kyrkliga seden betytt för
karaktärsbildningen. För den unge måste det ha varit en tillgång att vara
förankrad i en fast ordning. Här var klara linjer och tydliga besked, en
andlig atmosfär, som höll samvetet vid makt. Man menade också,
att om den unge tillägnade sig formen, skulle erfarenheten sörja
för innehållet. Och däri bedrog man sig icke.. Den gamla
kyrkokristendomen hade en betydande förmåga att skapa karaktärer.
Överallt i våra bygder har det funnits människor, som haft något
av det i det goda befästade sinnelag, vi kalla karaktär. Över dem
har vilat ett drag av trygghet och lugn, som våra dagars
kristendomsliv ofta saknar. De ha vetat, var de andligen hörde hemma.
Och de ha känt "den plikt, som fordras av var man, som vill en
kristen heta". Två drag ha ofta kännetecknat dessa människor:
stillhet och kallelsetrohet. De ha älskat stillheten i helgedomen
och inför Ordet, och de ha varit trogna i sin gärning. "För blicken
blänker ett tidigt barndomsminne", skriver John Gillberg. "I köket
därhemma sitter köksan och rör omsorgsfullt i gröten. Men då
därtill endast en hand är av nöden, håller hon i den andra Luthers
lilla katekes med 1878 års utveckling, som ivrigt studeras, utan att
därför den ringaste risk uppstår, att gröten skall brännas vid."178

De förut nämnda personalieböckerna tala ofta om människor av
detta slag. Vanliga omdömen äro: "Levat väl", "fört en tyst och
stilla levnad", "levat ärliga".

Som en sammanfattning av vad som sagts om den gamla
kyrkosedens betydelse må återgivas biskop Björlings ord om
kyrkogången vid visitationen i Stora Tuna 1869: "Tempelbesöken utöva
utan tvivel ett välsignelserikt inflytande på hemmen och
människolivets alla förhållanden... Dalarnas menighet har framför
andra varit utmärkt för sin kyrksamhet, och detta drag uti
menighetens kynne är sådant, att man bör vårda det som ett
förträffligt arv och lämna det åt sina efterkommande".

Dessa ord om kyrkogången i Dalarna kunna utsträckas till att
gälla den gamla kyrkoseden i hela Västerås stift.

’122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free