- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
126

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höjdpunkt omkring sekelskiftet 1900, och som en tid tycktes
innebära en katastrof för hela det kyrkliga arvet. Denna kris skiljer
sig från de "normala" kriserna såväl genom sin oerhörda omfattning
som genom sin djupgående innebörd. Tröga kyrkobesökare ha alltid
funnits, men först under de senaste sextio åren har man kunnat tala
om ett avfolkande av gudstjänsterna. Tvivlare och
kristendomsför-nekare ha även förekommit i alla tider, men först i våra dagar har
otron blivit en massföreteelse, på samma gång den blivit radikalare
än förr.

Iakttagare ha ofta uttryckt sin förundran över krisens hastiga
förlopp. I själva verket har nedbrytandet av den kyrkliga seden
en lång förhistoria. De i det föregående tecknade förutsättningarna
för det gamla kyrkoskicket hade så småningom uppluckrats. Seden
var sedan länge underminerad, då den stora nedgången kom.
Redan under den kyrkliga sedens blomstringstid visade sig tecken
till upplösning. Pietismens kritik av vanekristendomen blev härvid
av stor betydelse. Seden fick därigenom i mångas ögon en stämpel
av mindervärdighet. Framför allt inverkade dock upplysningen
upplösande på den kyrkliga seden. Den första utbrytningen kom från
de högre samhällsskikten, särskilt adeln, och framkallades
övervägande av sociala orsaker. Man ville icke gå till nattvarden
tillsammans med "gement folk". Den offentliga gudstjänsten ansågs
vara något för det lägre folket. David Lindquist, som i sin skrift
"Nattvarden i svenskt kultliv" har givit en omsorgsfull teckning
av adelns emancipation från gudstjänstlivet, har anfört ett
uttalande av Paul Drews, som förtjänar att återgivas i detta
sammanhang : "Ein soziales Moment ist es gewiesen, das zunächst die
Bresche in die kirchliche Sitte gelegt hatt."1

De högre klassernas okyrklighet smittade av sig i vidare kretsar.
Redan vid 1700-talets mitt visade många tecken, att något var i
görningen. Gudstjänsterna blevo oroligare än förut. Den kyrkliga
disciplinen kändes av många som en boja. Troilius’ herdabrev år
1758 vittnade om, att icke allt var väl beställt i församlingarna.
Dess syfte var att bekämpa det framträngande fritänkeriet. Under
århundradets sista årtionden klagades ofta vid prästmöten och andra
tillfällen över "kristendomens förfall". Neologien började alltmer
uppenbara sina för kyrkolivet skadliga verkningar.

Men först under 1800-talets båda första årtionden blev
nedgången fullt uppenbar. Man har intryck av en verklig svaghets-

’126

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free