Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 2) Liberalismen (Det individualistiska elementet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faktorer utan enskilda individers fria sammanslutning. I
förvissning om, att de sociala synpunkterna kunde tillgodoses, även om
den gamla kyrkokollektivismen föll, gick den individualistiska
kritiken vidare.
Till den frihet, för vilken liberalismen kämpade, hörde individens
rätt att fritt få gestalta sitt religiösa Jiv. Den fria prövningen, det
obundna ställningstagandet hävdades med styrka. Inom religior
nen berodde allt på den personliga avgörelsen. Det torde vara
denna personlighetens självständiga tillägnelse av kristendomen,
som Erik Gustaf Geijer innerst åsyftar i sina för den religiösa
liberalismen karakteristiska ord: "Jag är varken en kyrkokristen
eller en bibelkristen, ehuru så mycket av en kristen, att jag kan
finna uppbyggelse både i bibel och kyrka. Korteligen, jag är en
kristen på egen hand."43 För många liberalt tänkande människor
blev kyrklig sed liktydig med vanemässighet på ett område, som
krävde personlighetens fria engagemang. Den psykiska press, som
seden utövade, frestade till en mekanisk och opersonlig
religionsutövning. Man gick i kyrkan, därför att det skulle så vara. Man
blev en träl under sin omgivning. Till verklig sedlighet vaknade
människan, menade man på liberalt håll, först då hon bröt med
traditionsbundenheten och blev en självständig människa även i sin
kristendom.
I nära samband med personlighetsprincipen stod ärlighetskravet.
Blott den frie kunde vara ärlig. Till det vackraste inom liberalismen
hörde kravet på äkthet och sanning i det personliga handlandet.
Blicken för vanekristendomens faror skärptes.
I kritiken låg även en spiritualiserande tendens. Inom vissa
delar av liberalismen fanns en böjelse att underskatta de religiösa
formernas betydelse. Man kunde vara from utan alla yttre åthävor.
Religionen var, som man längre fram uttryckte saken, "hjärtats
bön". Det inre sambandet mellan individualism och spiritualism
gjorde sig även nu förnimbart.
I stället för den ledning och hjälp, som människan kunde få av
den kristna traditionen, hänvisades hon till det egna förnuftet.
Liberalismen måste i viktiga hänseenden betraktas som en
fortsättning av upplysningen. I liberalismens form sjönko upplysningens
idéer ned till de bredare lagren. Kyrkans dogmer och sedvänjor
underkastades en många gånger hårdhänt förnuftskritik. En åter-
’165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
