Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkrörelserna
Den gamla kyrkokollektivismen genombröts icke allenast genom
individualistiska strömningar utan även genom uppkomsten av nya
gemenskapsformer utan kyrklig karaktär. Krisen skulle aldrig ha
fått en så stor omfattning, om den icke befrämjats av mäktiga
folkrörelser. Med deras hjälp fingo frihetsidéerna på skilda områden
ökad slagkraft. Med folkrörelse menas enligt Svenska Akademiens
ordbok "rörelse eller strävan, som fattas av hela folket eller dess
bredare lager". Hilding Pleijel låter ordet folkrörelse beteckna alla
strävanden, som gå ut på "att höja och förbättra det svenska
samhället".46 I vilken av dessa meningar ordet än tages, måste
folkrörelserna sägas ha varit en faktor i den kyrkliga krisen. Och det
är ur denna synpunkt, de nu skola betraktas. Här skall alltså intet
försök göras att teckna dessa rörelsers oerhörda betydelse för vårt
folks utveckling i skilda hänseenden. Utan aktgivande på dem kan
man helt enkelt icke förstå den process, som lett fram till det
nutida samhället. Här måste vi inskränka oss till att något belysa
folkrörelsernas betydelse för den kyrkliga seden. Denna inverkan
har gått tram efter två linjer, en religiös och en profan. På viktiga
punkter inbördes stridiga, ha dessa båda riktningar ofta kommit
att samverka till den kyrkliga sedens försvagande. Kritiken av
kyrkokristendomen kom från två håll. Under den stora
brytnings-liden efter 1800-talets mitt framträdde det religiösa inslaget i
krisen starkast. Till den grad dominerar detta i ämbetsberättelserna,
att det ibland kan förefalla, som om krisen helt och hållet berodde
på den religiösa rörelsen. Men med tiden kom den profana faktorn
att alltmera överväga.
År 1878 kunde det sägas från Nora: "Medan några få försumma
nattvarden av köttslig indifferentism eller fritänkeri, är deras antal
mångdubbelt större, vilka utebliva därifrån av fariseisk självgodhet
och avoghet mot kyrkans ordning." Men i ämbetsberättelsen från
Stora Tuna 1915 heter det, att separatism och sekterism ha
försvagats. "I stället har otrons makt ökats genom den av socialisterna
hävdade materialistiska historieprincipen."
I det följande skola vi först stanna inför den religiösa
folkväckelsen och sedan övergå till att teckna det profana inslaget i
folkrörelserna, representerat särskilt av arbetarrörelsen och
nykterhetsrörelsen.
’168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
