Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna rörelse synas ha utgjorts av norrlandsläseri och
hedbergia-nism. Framför allt riktades kritiken mot de nya kyrkliga böckerna
och alldeles särskilt mot avlösningsformuläret med den villkorliga
avlösningen i den nya handboken. Redan från början synes
rörelsen ha haft en separatistisk tendens. Den 12 oktober 1851 gingo
tvenne av rörelsens anhängare oskriftade till nattvarden. Då detta
upprepades, gingo prästerna förbi dem vid utdelningen. Spänningen
växte, när konventiklar började hållas under gudstjänsttid. Till slut
ansåg sig församlingens vice pastor Abenius icke ha någon annan
råd än att hos Konungens Befallningshavande anmäla saken för
vidtagande av laga åtgärder. Åtal anställdes efter
justitiekanslers-ämbetets förordnande för oskriftad nattvardsgång, otillåtna
sammankomster och smädliga yttranden om gudstjänst och kyrkorum.
Vad som förevarit rapporterades även till Domkapitlet. Tre av
rörelsens ledare Näs Per Persson, Dordlova Erik Ersson och Mases
Anders Persson inkallades till förhör inför Domkapitlet i Västerås
den 31 mars 1852. Förhöret synes icke ha haft någon verkan på de
inkallade. Dordlova Erik Ersson lär ha tagit avsked med de
självmedvetna orden: "I ären de falska profeter, för vilka skrifterna
varna, enär I förkunnen en falsk lära." Krisen skärptes. Samma år
uppsade Orsaläsarna statskyrkan tro och lydnad och togo
sakramentsförvaltningen i egna händer. Det hjälpte icke, att en
undersökningskommission, den s. k. Orsakommittén, anställde
visi-tation på ort och ställe. Icke heller att en särskild prästman,
kloc-karprästen J. Bärseli, sändes till Orsa för att söka återföra de
separerade. När alla andra åtgärder visat sig fruktlösa, tillgrep man
åtal enligt konventikelplakatet. Böter, som vid oförmåga kunde
förvandlas till fängelse, ådömdes i stor utsträckning. I Orsa,
Älvdals och Särna tingslag dömdes 1852—1854 icke mindre än omkring
200 läsare till böter eller fängelse på vatten och bröd. Naturligtvis
voro även dessa medel fruktlösa. Rörelsen utmynnade i stort sett
i en radikal baptism. Dalarnas första baptistförsamling bildades
i Orsa 1854. Och det som under dessa kritiska år inträffade har
efterverkat ända in i våra dagar.47
Ur många synpunkter måste det beklagas, att utvecklingen tog
denna vändning. Den hårda behandling, som Orsaläsarna fingo
undergå i form av fångtransporter, fängelse, böter och kyrkoplikt,
upprörde i hög grad den allmänna opinionen och blev ett verksamt
medel i den antikyrkliga agitationen. Att det redan vid denna tid
’170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>