Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f. m. och räckte till "mjölkdags". Under detta decennium spred sig
väckelsen till större delen av stiftet.
Vid första påseendet förefaller det utan tvivel, som om rörelsen
skulle ha förlorat något av sin friskhet genom den begynnande
organiseringen. Men säkerligen krävdes någon form, för att den
nyväckta aktiviteten och gemenskapskänslan skulle kunna bevaras. Om
huru det kunde gå, när ingen sammanslutning kom till stånd, föreligga
många vittnesbörd. I en församling i Västmanland, där väckelsen en
tid gick fram utan att få någon yttre form, återstod efter några år
av den andliga livaktigheten endast en söndagsskolfest. Rörelsen
hade runnit ut i sanden.51 Liknande förhållanden rapporteras från
Uppland. Några år fylldes kyrkorna med folk, men då rörelsen icke
omhändertogs, stodo kyrkorna snart ganska tomma. Då kyrkan icke
kunde tillfredsställa det nya gemenskaps- och aktivitetsbehovet,
trängde organisationstanken fram med makt bland väckelsens folk.
Under denna period började även de första bönhusen byggas, ofta i
de framväxande nya tätorterna i socknarna. De många gånger långa
avstånden till sockenkyrkan medverkade till, att de nya
gudstjänslo-kalerna även blevo besökta av andra än av det egentliga
väckelsefolket. År 1871 funnos i stiftet 6 bönhus för fria sammankomster. År
1886 hade deras antal stigit till 144. Tillkomsten av särskilda
gudstjänstlokaler var ett betydelsefullt led i utvecklingen och vidgade på
många håll klyftan mellan kyrkan och väskeisen.
I samma riktning verkade föreningsbildningen, som inbjöd att gå
vidare på den inslagna vägen. Var icke den fria församlingen av de
troende, när allt kom till, den verkliga församlingen på orten? Hade
den icke rätt att förfoga över sakramenten? Då icke alla inom
väckelsen voro redo att besvara denna fråga jakande, började man på
1870-talet bilda särskilda nattvardsföreningar. Dessa anordnade
enskilda nattvardsgångar för troende. Men en förening av kristna
människor, som anser sig ha rätt att förvalta nattvarden, måste även
kunna förfoga över de övriga rättigheter, som tillhöra en kristen
församling. Nattvardsföreningen utvecklade sig med inre
nödvändighet till friförsamling. Och därmed var vid slutet av 1870-talet
separationen från kyrkan hos den större delen av väckelsens folk
fullbordad. År 1878 bildades Svenska Missionsförbundet, och den samma
år tillkomna Ansgarieföreningen i Dalarna anslöt sig till detta
samfund.
Under hela den här behandlade tiden gingo upprepade väckelsevå-
’176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
