- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
179

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omdömena om det andliga läget före väckelsen i E. J. Ekmans Den
inre missionens historia. "I Västerås fanns före 1851 så vitt man nu
kan få utrönt", säges det, "endast en verkligt troende man, en baron
Creutz, officer vid grenadiererna, vilken ock predikade och såsom
ensam ’läsare’ var ett vidunder för var man,"54 Denna starka
motsättning till världen sammansvetsade de troende. Församlingen blev
skaran, som gått ut ur "lägret" att bära Kristi smälek.

I vad som nu sagts om det nya samfundsidealet ligger även den
djupaste förklaringen till väckelsens brytning med den kyrkliga
seden. Men man ansåg sig även ha särskilda skäl att vända sig mot den
gamla kyrkoseden. I väckelsens väsen låg först och främst en
benägenhet att underskatta formernas betydelse. Kristendomen satt
icke i det yttre. Allt berodde på hjärtelaget. "Lever du det nya livet?"
var den stora avgörande frågan. I den nya fromheten fanns en i
vissa hänseenden spiritualiserande tendens. För sedens oerhörda sociala
och folkuppfostrande betydelse saknade man i hög grad förståelse.
Likaledes hade man föga blick "för det i djupare mening
pedagogiska i kristendomens liv" (J. A. Eklund). Man glömde, att även ett
vanemässigt förhållande till Gud kunde vara bättre än ingen
förbindelse alls.

Men de kyrkliga formerna saknade, menade man, icke blott en
djupare betydelse för det kristna livet. För väckelsens folk tedde de sig
som en verklig fara för en sann kristendom. Väckelse och sed kunde
synas vara varandras naturliga fiender. I själva begreppet "de
troende" låg en opposition mot de kyrkokristna, som gingo i kyrkan och
brukade nådemedlen "blott av vana". De kyrkliga sedvänjorna
betraktades som döda ceremonier och vanekristendom. "Men den
gamla ordningen betydde i folkets öron ingenting annat än den gamla
slentrianen samt brännvinsflaskan och kortleken," lyder ett
yttrande av Graf Olof Andersson.55 Uppvaknandet till insikt om
vanekristendomens otillräcklighet var ett led i själva omvändelsen. Skinnar
Lisa Jansdotter i Arkhyttan, Stora Skedvi, beskriver sin vändning
till en allvarlig kristendom sålunda: Hon började inse, "att de tomma
formerna inom kyrkan räckte icke till att leva och framför allt inte
att dö på. Där gick folk, som var söndag satt i kyrkan och därför
trodde sig vara Guds barn, men som under vardagarna aldrig
frågade efter Gud och som levde därefter".56 Seden skapade, menade man,
en sken- och namnkristendom, som var den sanna kristendomens
värsta fiende. De kristna formerna bredde ett sken av andlighet över

’179

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free