Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansträngning, "även när vänligheten mot dem visat sig vara mer än
sval".65 I detta sammanhang bör även erinras om de präster, som
voro aktiva i väckelserörelsen. Dessa voro i Västerås stift ganska
många.
I stort sett blev dock kyrkans hållning till väckelserörelserna
kritisk. Man märker, huru inställningen blir mera negativ, ju mer de
separatistiska tendenserna framträda. Den okontrollerade
lekmannaverksamheten, nattvardsföreningarna och den oerhört överdrivna
kyrkokritiken voro de största irritationsmomenten. Den prästerliga
reaktionen kunna vi avläsa i ämbetsberättelserna till prästmötena.
Vid prästmötet i Västerås 1871 förelågo gynnsamma omdömen om
kolportörverksamheten från 13 församlingar, ogynnsamma från 38,
"varken gott eller ont" från ll.66 Denna utveckling är förklarlig
Det kyrkliga ställningstagandet var icke lätt.
2. En viss motsättning mellan kyrkan och frikyrkligheten var
ofrånkomlig. Här var, såsom G. Nelson beträffande Orsaläseriet
framhållit, en "idéhistorisk motsättning mellan två olika
åskådningar, en motsättning, som det icke stod i mänsklig makt att utjämna
och förena".67 Två kyrkoideal kämpade mot varandra: kyrkan som
en Ordets samfundsskapelse och kyrkan som en sammanslutning av
troende människor. Och det ligger en lång erfarenhet bakom de ord,
som en av väckelseprästerna skrev vid en tillbakablick på sin
prästerliga gärning: "Det går icke i längden att vara kyrklig och
frikyrklig, ty motsatserna äro för stora. Man kan icke tjäna två herrar
med olika principer. Det blir alltför slitande."68 "Det var nog helt
enkelt så, att konventikelns och lekmannapredikandets säregna sociala
faktorer och funktioner nästan med nödvändighet måste lösgöra
sina anhängare från kyrkans altarcentriska helgedomsandakt och
äm-betsmyndighet", skriver Gunnar Westin.69 Denna synpunkt är
grundläggande för en riktig uppfattning av kyrkans förhållande till
väckelsen. Och den bekräftas av erfarenheter från många församlingar
i stiftet. Trots kyrkotukt och tillmötesgående från prästerskapets
sida blev det separation. Ingen kunde vara en mera värdig
själaherde än Herman Wilhelm Ulff i Stora Skedvi. Men även där blev det
friförsamlingsbildning. Detta förhållande synes ge vid handen, att
det väsentligen var inifrån verkande krafter, som ledde till
söndringen.
3. Detta innebär emellertid icke, att kyrkan skulle vara utan skuld
till den inträdda splittringen. Man kan icke förebrå henne, att hon
’183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
