- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
184

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville vara trogen mot sitt historiska arv och sin egenart. Något
annat hade varit självuppgivelse och att svika sin kallelse. Vad man
skulle ha önskat är, att kyrkan i tid kunnat skapa de nya
gemenskaps- och arbetsformer, som läget krävde. Man frågar sig, om
icke den ofrånkomliga motsättningen härigenom kunnat mildras och
den religiösa "emigrationen" blivit av mindre omfattning.

Det tragiska var, att man icke tillräckligt tydligt såg, att i
väckelsen ett religiöst behov bröt fram, som borde tillgodoses, en längtan
efter en varmare gemenskap och livligare aktivitet. Lekmännen
nöjde sig icke längre med att vara "lydiga åhörare". De begärde att få
taga del i det religiösa arbetet, och de hungrade efter kristen
gemenskap. Men kyrkan var icke mogen för att taga det steg, som
tidsläget krävde. Hon levde kvar i den gamla enhetskyrkan och hade
svårt att i de nya rörelserna se något annat än "en mildare form
av uppror". Förgäves erinrade hovpredikanten Axel Eurén vid
prästmötet 1862 om den katolska kyrkans sätt att gå tillväga, "då det
religiösa nitet vill giva sig luft genom stiftandet av en förening för ett
kristeligt ändamål". "Kyrkan prövar icke detta nit, den visar det
varken förakt eller likgiltighet. Kyrkan inordnar tvärtom den nya
föreningen inom sin egen organism och anvisar densamma en
verkningskrets, där nitet kan bliva till båtnad för kyrkan själv.’70 Vid
många tillfällen framställdes förslag om lekmannaverksamhetens
inordnande inom kyrkan, men dessa ledde icke till resultat. Biskop
Gottfrid Billing beklagade även vid prästmötet 1886, att "våra
församlingsmedlemmar så litet deltaga i det kyrkliga livet och i
lösandet av specifikt kyrkliga uppgifter". Och vid samma prästmöte
pekade han på en annan svag punkt: "Vi böra ej fördölja för oss, att
om svenska kyrkans präster såsom en man mött de
separatistiska strävandena med kristlig tro och nitälskan, så skulle dessa
aldrig blivit den makt som de nu blivit."71

Ingen av de rådande riktningarna inom kyrkan var skickad att
lösa problem av den storleksordning, som här förelåg.

Einar Billing har framhållit, hurusom den förlundensiska
högkyrk-ligheten, d. v. s. den åskådning, som var oberörd av den av Svensk
Kyrkotidning företrädda kyrkosynen, och som i Västerås stift
representerades av biskoparna Fahlcrantz och Björling och den
inflytelserike prosten Per Petterson, "Dalarnas Ternström", i hög grad
betraktade förhållandet till väckelserörelserna som en ordningsfråga.72
Hela argumenteringen rörde sig omkring den Augsburgska bekän-

’184

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free