- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
185

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - a) Folkväckelsen (Det religiösa elementet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nelsens 14:de artikel: "Om prästeståndet lära de, att ingen bör
predika offentligen eller förvalta sakramenten utan vederbörlig kallelse"
(nisi rite vocatus). "Rite vocatus", de orden dömde hela
lekmannaverksamheten. Blott den svenska kyrkoförsamlingen kunde genom
sina biskopar och domkapitel "kalla" en person till Ordets
förkunnare. Det är tydligt, att denna åskådning icke hade förutsättningar att
lösa svårigheterna. I detta sammanhang må framhållas, att
läseri-målens handläggning icke sällan hade en byråkratisk prägel.

I förhållande till denna uppfattning innebar den lundensiska
hög-kyrkligheten, representerad av män som E. G. Bring, V. Flensburg,
A. N. Sundberg och Gottfrid Billing, så till vida ett framsteg, som
kyrkobegreppet här fick en rent religiös motivering. Kyrkan blev
medveten om sin uppgift att vara ett religiöst samfund, en gudomlig
nådeanstalt icke bara en sida av staten. Gentemot väckelsens
samfundsideal ställdes ett annat likaledes på religiös grund vilande. Men
de möjligheter beträffande förhållandet till väckelsen, som detta
innebar, motverkades bl. a. av det konservativa fasthållandet vid
kyrkans uppdelande i tvenne hälfter: en aktiv, prästerna, och en passiv,
lekmännen och av den konservativa kyrkopolitik, som lundensarna
förde.73 Väl räknade biskop Flensburg i sitt förut citerade föredrag
med lekmannaverksamhet, men han ville strängt begränsa
densamma inom det allmänna prästadömets ram.

Då hade man kunnat vänta, att den lågkyrkliga riktningen bland
prästerna skulle förmå mera i riktning mot ett överbyggande av
motsatserna. Säkerligen ha även dessa präster uträttat mycket i
detta avseende. Utan dem skulle klyftan ha blivit ännu större. Genom
sitt deltagande i den fria andliga verksamheten verkade de även i
viss mån återhållande på de separatistiska strävandena, samtidigt
som de skaffade kyrkan åtskillig "good will" inom väckelsen. Men
att fylla den historiska uppgift, som nu förelåg, voro de icke
mäktiga. Brusto lundensarna i förståelse för det andliga lägets krav,
saknade väckelseprästerna kyrkligt samfundssinne. I själ och hjärta
hade många av dem ett mot frikyrkligheten graviterande
samfundsideal. Sammanslutningen av de troende framstod för dessa som den
ideala samfundsformen. Det är symptomatiskt, att flera av dem för
kortare eller längre tid lämnade kyrkans tjänst. Kyrkan vördade de
som sin andliga moder, men hennes betydelse blev närmast av
pedagogisk art.

Så långt ifrån att de kunde häva krisen, skärpte de densamma ge-

’185

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free