Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - b) Arbetarrörelsen och andra profana folkrörelser (Det sociala elementet) - Arbetarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
propagandan. "Ateism med hänsyn till religionen är
socialdemokratiens verkliga bekännelse", hävdade ärkebiskop Anton Niklas
Sundberg i sitt mycket uppmärksammade föredrag vid prästmötet i
Uppsala 1891 "Om den moderna socialdemokratien och hennes
förhållande till det kristliga samhället". Därmed skulle likväl icke vara sagt,
"att all socialism nödvändigt måste hava en ateistisk eller
kristen-domsfientlig karaktär".77 Liknande synpunkter framhöllos av biskop
Gottfrid Billing i hans föredrag vid prästmötet i Västerås 1892 om
"Den kyrkliga situationen och prästerskapets uppgift med anledning
därav". Biskopen konstaterade, "att varje slags tro på Gud är
oförenlig med socialdemokratien, om än enskilda socialdemokrater ej
nödvändigt behöva vara ateister, och att bland oss socialdemokratien
faktiskt verkar ateistiskt".78
Denna syn på arbetarrörelsen är förståelig. Socialismen var under
sin "Sturm- und Drang"-period i vårt land nära förbunden med en
kristendomsfientlig teori, den materialistiska
historieuppfattningen, och den bar från början dess märke på sin panna. Andelivet
betraktades av rörelsens teoretiker som en reflex av de materiella
faktorerna. I religionen såg man en överbyggnad på de sociala och
ekonomiska förhållandena, dömd att försvinna vid en ändrad
produktionsordning. Den kristna föreställningsvärlden utgjorde "en
samling på ett visst utvecklingsstadium med nödvändighet framträdande
illusioner".79 "Den vidunderliga apparaten ovan skvn avslöjar sig
som jordvåningens negativ, projicierat i himlavåningen," lyder ett
uttalande av Arthur Engberg.80 Den religiösa förkunnelsen sökte
förmå de förtryckta klasserna i samhället att finna sig i sitt öde.
Den utgjorde de för samhällslugnet och de besittande
klassernas förblivande vid makten nödvändiga suggestionerna. Med andra
ord, religionen var "opium för folket".
I vårt land ingick även på 1880-talet arbetarrörelsen ett nära
förbund med det år 1888 bildade utilistiska samfundet, som var en ren
fritänkareorganisation. Dess ledare var Viktor Lennstrand. Då
alliansen med utilismen visade sig vara en belastning för
arbetarrörelsen och ett hinder för dess tillväxt, avbröto socialdemokraterna
under Hjalmar Brantings ledning 1890 samröret med den antireligiösa
agitationen. Hänsynen till de många kristna, mestadels frikyrkliga
arbetarna torde ha kraftigt bidragit till denna utgång. Dessa ville
under inga förhållanden engagera sig i ett religionsfientligt parti.
Den religiösa neutraliteten proklamerades under det mångtydda mot-
’190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
