Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - b) Arbetarrörelsen och andra profana folkrörelser (Det sociala elementet) - Arbetarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tot: religionen en privatsak. Men neutraliteten bar i hög grad
likgiltighetens, för att icke säga fientlighetens, prägel. Och alltfort
förekommo många rent religionsfientliga uttalanden i press och
litteratur. "Särskilt det äldre nittiotalets arbetarpress innehåller en flod
av antikyrkliga och mot religionen riktade angrepp av varken förr
eller senare skådad valör", skriver G. Hilding Nordström.81
Det är naturligt, att kyrkan var känslig på denna punkt. Det var
hennes skyldighet att reagera mot gudlösheten, i vilka former den
än uppträdde. Vad man kan förebrå kyrkan är, att hon i förstone
knappast såg något annat hos arbetarrörelsen än
religionsfientligheten. Hon såg icke, att denna oftast var en rationalisering av det
sociala missnöjet. Hon såg icke fullt klart det djupt berättigade och
även ur kristlig synpunkt nödvändiga i de sociala strävandena. Hon
levde kvar i det gamla ståndssamhället, som i realiteten redan hade
slagits sönder, och märkte icke, att industrialismen hade skapat
problem, som krävde radikala åtgärder. Hennes konservatism hindrade
henne från att se, vad kärleken och rättfärdigheten krävde i den
föreliggande situationen. Härigenom växte motståndet mot
kristendomsfientligheten ut till ett motstånd mot praktiskt nödvändiga
reformer.
För många präster var den sociala frågan helt enkelt ett
omvändelseproblem. Bleve människorna kristna, löstes alla sociala frågor.
Andra åter, och detta gäller särskilt kyrkans ledande män, voro
medvetna om, att de av industrialismen framkallade problemen
uppfordrade kyrkan till handling. Men de satte i stor utsträckning sitt hopp
till den enskilda och kyrkliga kärleksverksamheten. Det blev en
spänning, kunde man säga, mellan målet och medlen, mellan de
sociala kraven och den individualistiska synen. Denna spänning
förmärkes tydligt, vilket även Rosenberg iakttagit, i biskop Billings
föredrag vid prästmötet i Västerås 1892. Ä ena sidan framhålles
starkt de sociala spörsmålens brännande aktualitet. Den materiella
utvecklingen hade skapat ett oerhört material, som den kristna
etiken hade att bearbeta. Kraftigt betonas, att kyrkan bör gå i spetsen
för att lösa den sociala frågan. Men när det gäller de konkreta
medlen, mynnar föredraget ut i maningen: "Låtom oss ej begära stora
ting och låtom oss ej kasta våra blickar vitt omkring, men må vi i
Herrens namn besluta att var och en i sitt hem, i sin umgängeskrets
och i sin församling söka undanröja sådant, som gör sinnet bittert
och därigenom till en bördig jordmån för otrons bittra rot." Präs-
’191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
