Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 3. Förändringar i det andliga klimatet - 3) Folkrörelserna - b) Arbetarrörelsen och andra profana folkrörelser (Det sociala elementet) - Arbetarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönjas, särskilt på kulturfronten och inom socialvården. I stort sett
kan man dock tala om ökad förståelse för de värden, som kyrkan
representerar. Härtill ha, utom kyrkans ändrade hållning, många
omständigheter medverkat. De socialdemokratiska prästerna, icke
minst Harald Hallen, ha betytt en hel del. Då arbetarrörelsen
förlorade den religiösa och eskatologiska karaktär, som den hade under
kampåren, uppstod hos många en känsla av tomhet. Ett behov av en
andlig grund för rörelsen vaknade flerstädes. Belysande är ett
uttalande av Fabian Månsson vid tionde allmänna kyrkliga mötet i
Stockholm 1920: "Mycken kraft finnes väl även nu i de folkliga
rörelserna, men det börjar likväl bland arbetarna allvarligt klagas över,
att det kännes så förunderligt tomt i de stora massrörelserna
numera." "Vi tycka, att det är som om människorna höllo på att äta
upp de sista bitarna av det andliga arvet efter fäderna. Vi vänta, att
någon Herrans smorde skall komma och fylla på åt oss i skafferiet,
men ingen kommer." Månsson siade även om en tid, då de stora
massorna "skola återfinna bergspredikan och Fader vår och finna, att de
vida överträffa även det bästa i den övriga världslitteraturen".92
Där självbesinningen icke sträckt sig så djupt, har man dock ofta
insett kristendomens betydelse för demokratien. Den överhängande
faran från nationalsocialismen kom kyrkan att framstå som en
bundsförvant i en gemensam strid. Att de kristna socialdemokraterna
år 1924 framträdde som en särskild grupp inom partiet blev
betydelsefullt.
Den ökade förståelsen från arbetarrörelsens sida har yttrat sig
på många sätt. Den forna bitterheten har flerstädes utbytts mot
välvilja, som dock endast undantagsvis fördjupats till personligt
engagemang. Mest påtaglig är den omsorg om kyrkans yttre
arbetsbetingelser, som arbetarrepresentanterna lagt i dagen i kyrkoråd
och kyrkofullmäktige. Resonemanget har ofta varit: Har man en
statskyrka, så måste hon kunna fungera och visa, vad hon kan
uträtta. Med stigande inflytande har följt ökat ansvar och intresse.
Socialdemokratiska kyrkovärdar och kyrkorådsledamöter ha ofta
gjort en föredömlig insats.
I fråga om arbetarbefolkningens inställning i Västerås stift har
Erik Wallgren framhållit, att den hos det ledande intellektuella
skiktet framträdande kristendomsfientligheten aldrig på allvar trängt
ned i arbetarvärlden. Den tidigare kyrkofientligheten är så gott som
helt försvunnen och har ersatts av likgiltighet eller en mera obe-
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
