Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 4. Kyrkans svaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den "snart hotade att göra det för prästerskapet omöjligt att
uppehålla gudstjänsten". Denna svårighet föranledde även prästmötet
att anhålla hos Kungl. Maj :t om tillstånd att efter vederbörlig
framställning antingen indraga antalet av otte- och
aftonsångsgudstjänsterna utom å de stora högtidsdagarna, eller ock för någon viss tid
avlysa den ena eller andra av dem, ävensom att i vissa fall få
sam-manlysa gudstjänster.102 Det är självklart, att bristen på
arbetskraft varit en stor olägenhet för kyrkan i denna pressande tid, då
problemen tornade upp sig.
Men det var icke endast brist på präster. Vi ställas även inför
brister hos prästerna och i de förhållanden, som hade med
prästerskapet att göra. Trots att ståndet även under 1800-talet kunde
uppvisa många förnämliga, ja lysande representanter, utmärkta såväl
i nit som bildning, var prästernas anseende under hela århundradet
på många håll statt i sjunkande. Den gamla uppfattningen, enligt
vilken prästens ord över lag var detsamma som Guds ord, slog nära
nog över i sin motsats. "Nu för tiden är det så", skrev Karlstads
Tidningen den 1886, "att prästen tros föga eller intet; man har
till den grad vant sig att höra honom tala mot vad andra anse rätt,
att man slutligen tilldelat honom samma roll som i sagan: När jag
säger håll, ska du släppa, och när jag säger släpp, ska du hålla."103
Detta utesluter icke, att man ofta i själ och hjärta bibehöll en
ganska stor vördnad för både kyrka och präst. Men
förändringen märktes. Denna strömkantring berodde på många
orsaker. Förut har talats om förekomsten av ovärdiga präster. Denna
omständighet bör beaktas även i detta sammanhang. Emil Liedgren
giver i sin kyrkohistoria flera exempel på sådana kyrkans tjänare
från Västerås stift. Det fanns även präster som, utan att vara
direkt anstötliga i sitt uppträdande, sänkte sitt prästerliga anseende
genom världslighet i levernet och bristande nitälskan. Kvardröjande
neologi urvattnade ofta förkunnelsen ända till mitten av 1800-talet.
Hos åtskilliga av de lärda prästerna finner man en egendomlig
intellektuell dubbelbokföring. Det kunde förefalla, som om de
predikade ett och menade ett annat. Själva hade de en "filosofiskt renad"
tro, men då denna ansågs otillgänglig för gemene man, predikade
de en mera barnslig kristendom. Som stöd för ett dylikt förfarande
åberopade sig en 1800-tals präst, som författaren kände, på Luthers
bekanta ord, att han i sina predikningar icke såg på furstarna,
doktorerna och stundenterna, utan på bönderna, på de unga, på tjänarna
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
