- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
207

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - I. Krisens orsaker - 4. Kyrkans svaghet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

etc. "Min predikan måste vara sådan att Jöns och Greta kunna taga
något med sig hem."

Av betydelse för prästernas ställning var även det rådande
be-fordringssystemet. Här skall blott erinras om det förhållandet, att
lärare vid universitet och skolor oberoende av undervisningsämne
länge hade rätt att räkna dubbla prästerliga tjänsteår. Detta
betydde, att så gott som alla de större pastoraten besattes av
förutvarande lärare. Å ena sidan medförde detta, att en hög kulturell
standard garanterades beträffande de förnämligare prästerliga
tjänsterna. Många av dessa "skolpräster" gjorde även en stor insats
i kampen mot den sedliga förvildningen och för ökad folkbildning.
Men å andra sidan hade systemet den nackdelen, att de religiösa
synpunkterna ej alltid tillbörligt beaktades vid prästutnämningarna,
vilket visade sina menliga följder särskilt under de stora
väckelserörelserna. "Skolprästerna" förstodo ej alltid folkets andliga behov.
Redan förut har påpekats, att arbetet med folkskolans utbyggande
blev mycket betungande för prästerskapet i dess helhet. Tid och
kraft togs från den religiösa uppgiften.

På den folkliga uppfattningen av prästerna inverkade även deras
sociala ställning. Som ett av de båda högre stånden räknades de till
samhällets övre skikt. Tyvärr kan en del av ståndet icke frånkännas
en viss servilitet gentemot denna världens mäktiga. Många präster
voro blott alltför tillmötesgående, när adeln på 1600- och 1700-talet
ville bryta sig ut ur församlingens nattvardsgemenskap. David
Lindquist har visat att flatheten kunde gå så långt, att prästen vid
nattvardsutdelningen icke tilltalade herrskapen på samma sätt som de
övriga. I stället för ordet Din nyttjades ordet Eder. Ärkebiskop
Baazius måste uppmana prästerna att tala till kommunikanterna "in
secunda persona", hur förnäma de än äro, "efter predikanten står
där uti sitt ämbete och loco Dei och bör icke med någon flatera."104

Det är därför förklarligt, att prästerna, när de sociala
brytningarna började framträda, kommo att alltmera uppfattas såsom
allierade till de besittande klasserna, och denna känsla skapade
mångenstädes en klyfta mellan prästerskapet och de bredare lagren.
Härigenom förminskades möjligheterna för kyrkan att under de sociala
motsättningarna utföra det enhetsverk, vartill hon var kallad.
Prästernas ställning i samhället predisponerade dem även för en
stundom ofruktbar konservatism. "Den allvarligaste förebråelsen som
kan riktas mot 80-talets präster är", skriver Sigfrid Åkerblom, "att

207

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free