Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 1. Inverkan från folkrörelserna - 1) Folkväckelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ämbetsberättelserna talas även ofta om läsarnas stora
kyrksam-het. Sålunda heter det från Hällefors 1871: "Gudstjänsterna besökas
tämligen allmänt av dem, som icke hava för lång väg, och särdeles
flitigt av dem, som fått kärlek till Guds ord-—de s. k. läsarna."
Liknande vittnesbörd gives från Ramnäs och Sura: "De s. k. läsarna äro
stilla, fromsinnade människor, som ofta besöka kyrkan, hava
förtroende för prästerskapet och samtala gärna med detsamma i
andeliga ämnen." Särskilt vallfärdade man länge i skaror till kyrkor,
där av väckelsen berörda präster predikade. Jacob Boëthius i Böda,
J. Gabrielsson i Falun, E. Låftman i Järnboås, H. J. Lundborg i
Grythyttan och andra samlade åhörare från flera kyrksocknar.
"Kyrkan besöktes flitigt, och ’vännerna’ begingo där nattvarden",
lyder Låftmans sammanfattande omdöme om sin tid i Järnboås
1870—1875.106 Det kan även nämnas, att makarna Lewenhaupt på
Carlslund voro särskilt flitiga gäster vid Herrens bord.
Men väckelsens upplivande verkningar sträckte sig vida utöver
de avgjorda bekännarnas krets. Över kristendomslivet i stort kom
en varmare ande än förut. Förkunnelsen blev mera personlig och
inträngande, psalmsången friskare, den andliga mottagligheten
större. Aldrig har det väl samtalats så mycket i religiösa frågor som
vid denna tid, och denna andliga livaktighet kom kyrkolivet till godo.
Ännu 1879 kunde ärkebiskop Sundberg säga, att han icke ville
tillvita den inre missionen att i allmänhet ha gjort våra kyrkor
tommare, än de tillförene varit. "Tvärtom måste vi med uppriktig
tacksamhet erkänna, att hon i allmänhet snarare gjort dem mer fulla
genom den andliga vakenhet hon framkallat både hos vänner och
motståndare." 107
Väckelsen tillförde även kyrkolivet många impulser till nya
arbetsformer. Särskilt vaknade en ny kärlek till diakoni och mission.
I en utsträckning, som vi ännu ej kunna överblicka, influerades den
kyrkliga verksamheten och även teologi och förkunnelse av de
andliga rörelserna.
Dessa gynnsamma verkningar upphörde icke helt, då separationen
från kyrkan började på 1870-talet. Evangeliska Fosterlandsstiftelsens
folk och andra lågkyrkliga stannade, som förut nämnts, kvar i
kyrkan. På många platser utgjorde stiftelsens medlemmar en kärntrupp
i församlingarna, av betydelse icke minst för nattvardsfirandet. År
1923 fanns i Malung en betydande grupp kyrkfolk, som bar
Fosterlandsstiftelsens och den äldre Ansgarieföreningens drag. Dessa ut-
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
