- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
214

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 1. Inverkan från folkrörelserna - 1) Folkväckelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ken." Nattvarden föregicks ej av något skriftermål.1131 och med detta
steg var brytningen med det kyrkliga nattvardsfirandet fullbordad.

I fråga om de övriga kyrkliga sedvänjorna var väckelsens
inställning under den stora brytningstiden vid slutet av 1800-talet mera
positiv. Med undantag av baptisterna och metodisterna läto de
frikyrkliga i allmänhet prästen döpa och konfirmera barnen. Kyrklig
vigsel och jordfästning var regel, någon annan form för dessa akter
existerade för övrigt länge icke. Men också denna passiva
kyrklighet begynte uppluckras. Antalet okonfirmerade över 17 år i
stiftet var 1886 270, övervägande baptistbarn. Såsom skäl till
uteblivande från konfirmationsundervisningen angavs bland annat, att
konfirmationen ej omtalas i den heliga skrift, och att Guds ord
bokstavligen fattat är så enkelt, att ingen undervisning behövs. Allt
talrikare blevo även klagomålen, att samlingen i bönhuset fick
ersätta samlingen i hemmet. Den andliga gemenskapen med
trossyskonen odlades på bekostnad av den naturliga samhörigheten mellan
familjens medlemmar.

Men den frikyrkliga rörelsens upplösande inverkan på det
kyrkliga gudstjänstlivet inskränkte sig icke till de egna medlemmarnas
uteblivande. Missionsföreningarna eller, som de allt oftare
benämndes, missionsförsamlingarna, voro ännu på 1880-talet i
allmänhet ganska små. Medlemsantalet var ofta överraskande ringa. Hade
endast de direkt anslutna medlemmarna hållit sig borta, hade detta
icke märkts så mycket. Men de frikyrkligas hållning inverkade vida
utöver de egna kretsarna. Det kyrkliga gudstjänstfirandet
degraderades i det allmänna medvetandet. Kyrkans gudstjänster tedde sig
som döda, kalla former utan samband med verkligt kristet liv. Allt
oftare hände det, att en människa, som gått i kyrkan hela sitt liv,
blev, som man sade, religiös. Vad inträffade ? Hon slutade gå i
kyrkan. Sådant måste göra intryck på den stora allmänheten. Hade det
ingen religiös betydelse, att man gick till gudstjänsten, varför skulle
man då gå i kyrkan? Och så gled man alltmer ut ur det kristna
sammanhanget. Det blev inflation på den kyrkliga sedens område.
De gamla fäderneärvda traditionerna sjönko i kurs. Sålunda heter
det i en ämbetsberättelse till 1886 års prästmöte: "De frireligiöses
ideliga rop hava bragt det därhän, att det aktas såsom en skam att
begå nattvarden inom svenska kyrkan." Och en annan pastor
skriver: "De separatistiskt sinnade och sekterna söka att avråda och
avhålla så många de kunna ifrån att begå nattvarden i kyrkan, ja,

214

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free