Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 1. Inverkan från folkrörelserna - 2) Arbetarrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns icke. Om en viss kritisk inställning vittnar dock ett citerat
uttalande av en gammal smed: "Har en tjänat hos Lorichsen i all
sin dar och så kommer till helvetet, när en dör, då har en inte
mycket för att en har vurti te."119
Belysande för förhållandena i Stockholm är ett av Berndt
Gustafsson citerat yttrande i prästeståndet vid riksdagen 1850-51: "De ord,
som ifrån predikstolen av goda andans gåvor uttalas, bära ingalunda
den förväntade välsignelsen. De upphämtas ej av den klass, Som
bäst kunde behöva dem. Arbetsklassen inom huvudstaden är ej
kyrk-sam."120 De liberala arbetarföreningar, som bildades på 1850-talet,
hade en ganska kyrkofientlig karaktär.
I Västerås stift synas förhållandena ha varit likartade. Som vi
sett, slog arbetarrörelsen igenom där på fullt allvar först efter
sekelskiftet. Men redan mycket tidigare kan man skönja en avtagande
kyrksamhet bland arbetarna i samband med den kyrkliga krisen i
allmänhet. Som en särskild omständighet beträffande arbetarna
tillkom, att de på många orter voro så nedsjunkna i näringsomsorger,
att de varken funno tid eller kraft till kyrkobesök. Bland orsakerna
till bortovaro från kyrkan i Svartnäs anfördes 1871 "fattigdom eller
ett ostadigt levnadssätt". En äldre Västeråsbo har för författaren
uppgivit, att medan man såg många arbetarhustrur i sina schaletter
sitta i kyrkan under 1880-talet, deras män ofta lyste med sin
frånvaro. Mörk är Rickard Lindströms skildring av det kyrkliga
förhållandena i Hosjö vid arbetarrörelsens begynnelse på 1890-talet. "Det
fanns på min hemort ingen institution, som så fullständigt saknade
varje spår av auktoritet som svenska statens kyrka. Hon hade intet
inflytande på människornas andliga liv." "Att för denna
bruksbefolkning komma och tala om kyrkan som den andliga modern skulle ha
varit absolut löjligt. De arbetare, som voro religiösa, funnos i
frikyrkan." "Själva konfirmationen var en tom och meningslös fars."121
På andra orter var läget ett annat.
Har alltså arbetarrörelsen icke framkallat den kyrkliga krisen i
arbetarvärlden, så har den dock fixerat och skärpt densamma.
Oppositionen blev mera frän och klassbetonad. Uppmaningarna till
dop-och konfirmationsstrejk förklingade icke alldeles ohörda. Särskilt
under 1900-talets första decennium gingo vågor av antikyrklighet
fram över arbetarvärlden. Dopvägran blev vid denna tid i
Grängesberg allt vanligare. Från Säter omtalas 1910 tolv fall av dopvägran
under perioden 1900—1906 på grund av "socialistiskt fritänkeri". I
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
