Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ären 1880—1910 betecknade den kyrkliga krisens genombrottstid
i Västerås liksom i de övriga mellansvenska stiften. I någon mån låta
de biskopliga ämbetsberättelserna oss följa upplösningsprocessen.
"Ännu kunna de flesta pastorer omtala, att högmässogudstjänsterna
äro ganska ordentligt besökta", framhöll biskop Gottfrid Billing vid
prästmötet 1886.127 År 1892 heter det: "I några församlingar
försummas gudstjänsten på ett oroväckande sätt, i andra är förhållandet
i hög grad iglädjande. I allmänhet sett äro kyrkobesöken flitigast i
Dalarna, såvida undantag göres för några få av gammal separatism
och sekterism med dessas mognade konsekvenser fördärvade
församlingar; sämst ifråga om kyrkogång torde ställningen vara uti
den delen av stiftet, som tillhör Örebro län."128 I de flesta
församlingar var högmässan någorlunda eller mycket ordentligt besökt.
Man kan knappast säga, att dessa meddelanden äro särskilt
alarmerande.
Vid sekelskiftet växlade skuggor och dagrar. I några församlingar,
uppgående till nära tjugu, voro enligt ämbetsberättelsen till
prästmötet 1900 de kyrkobesökandes antal mycket stort. Till dem hörde
flera av de vidsträckta och folkrika församlingarna i Dalarna
ävensom några av stadsförsamlingarna inom stiftet. I mer än femtio
församlingar var deltagandet i den allmänna gudstjänsten
oklanderligt. "Som ringa måste det däremot anses i de övriga till antalet
utgörande inemot hälften av församlingarna i stiftet." Ungefär lika
många församlingar rapporterade ökning och minskning. Som
mycket glädjande betecknades tillväxten i gudstjänstdeltagandet å
sådana orter som Grängesberg, Hörken och Norberg. Icke alldeles
utan ökning, åtminstone på ett håll, var Örebrodelen av stiftet.129
Först 1906 tecknas läget i mörkare färger. "Från ett tiotal
församlingar förtäljes om flitiga gudstjänstbesök; från omkring sextio
andra, att gudstjänstbesöken äro tillfredsställande; i återstoden äro
de fåtaliga."130 En stor försämring hade alltså ägt rum.
Dessa uppgifter giva endast en blek bild av krisens djup och
omfattning. Det är naturligt och kristligt, att man i det längsta velat
se så ljust som möjligt på läget. Många av prästerna voro säkerligen
icke heller fullt medvetna om innebörden av vad som skedde. Joel
Garpe har i sin studie Bondebygden i Västmanland och vid Siljan
fäst uppmärksamheten vid en omständighet, som bör beaktas i detta
sammanhang. "Det är underligt att tänka på", skriver han, "huru
15
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
