- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
227

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning födde ny minskning enligt regeln: Där många äro, dit gå
många, där få äro, dit gå allt färre. I början av sekelskiftet synes
krisen ha nått sin kulmen. Kyrksamheten hade då en lågkonjunktur
som aldrig förr och knappast senare. Det ligger vemod i
Fläckebo-herdens ord i ämbetsberättelsen 1906: "På 1850- och 60-talet stod
på programmet att utvidga kyrkan, emedan kyrkfolket icke fick
rum. Nu råder ett motsatt förhållande." Man skulle tro, att de allt
talrikare värmeanordningarna i kyrkorna skulle ha betytt åtskilligt
för kyrkogången. Säkerligen var det även så. Från somliga
församlingar meddelas, att gudstjänstdeltagandet ökat, sedan kyrkan fått
värme. Man behövde icke längre sitta och frysa under gudstjänsten.
Men denna yttre förändring kunde icke vända strömmen. Och denna
gick från kyrkan.

Emil Låftman har berättat om den förändring kyrksamheten i
Bergslagen undergick mellan åren 1875 och 1892. Ären 1870—1875
hade han varit vice pastor i Järnboås. Man gick då flitigt till kyrkan
och nattvarden. Arbetet var rikt på synbara frukter. Då Låftman
sedermera efter tjänstgöring i Västerås samt Bergunda i Växjö
stift 1892 återkom till Bergslagen och tillträdde
kyrkoherdebefattningen i Ramsberg, hade jordskredet ägt rum. "Tomheten i den stora
kyrkan verkade mycket nedstämmande. Fruktlös var biskop G.
Bil-lings varma vädjan vid installationen 1893 till församlingsborna att
komma till Guds hus för egen uppbyggelse och för att ej alldeles
betaga den av dem valde prästen arbets- och levnadsmod. Här hade...
utbildats en vana att stanna hemma på söndagen". Betecknande är
det svar Låftman erhöll, då han efter en bypredikan bad en
bergsman och hans byamän att till tack för hans besök någon gång
uppmuntra honom med att besöka kyrkan: "Det är nog bättre, att
Låftman kommer hit, ty det är lättare att flytta en person än hundra."132

I vissa fall kan något särskilt år angivas som gränsmärke. Axel
Ihrmark har meddelat, att i Hedemora den gamla kyrkligheten
upplöstes det år på 1880-talet, då kyrkan var stängd på grund av
reparation och gudstjänsterna höllos i missionshuset. Förut hade det rått
trängsel i kyrkan nästan söndagligen, sedan blev det märkbart
sämre.133

Liknande förtäljes från andra håll. En tillfällighet kunde utlösa
den latenta krisen. I Grangärde var sekelskiftet gränsen mellan två
tider. "Vi våga säga", skriver A. Magnevill, "att ungefär ända till
sekelskiftet visade sig människorna ha öron att höra Guds ord, men

227

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free