- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
230

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Nå, hur var det med stolsrummen? När de upphävts, gick ni då i
de gamla eller i andra?" tillfrågades en äldre person i Sandseryd i
Småland för några år sedan. Svaret blev: "Jo, det var skillnad på
oss bönder och drängar och pigor. De byttes ju om, och de satte
sig var som helst i kyrkan. Men för oss bönder var det allt så, som
när korna ska in i lagårn om kvällen. Vi bofasta höll kvar vid
stolsrummen. När mor och jag gå till kyrkan än i dag, så nog sätta vi
oss i Skinnarbobänken."137 Förhållandet synes ha varit likartat i
Västerås stift.

För många av prästerskapet och de kyrkotrogna måste dessa
krisår ha varit mer eller mindre prövande. Somliga insågo icke till
fullo lägets allvar. Andra tröstade sig med den i och för sig riktiga
tanken, att den yttre observansen icke är någon tillförlitlig
gradmätare på det kristna livet. En del resignerade. Men många ledo i
det tysta. Det är frapperande, huru ofta det i minnesteckningarna
över avlidna präster från denna tid talas om depression på
ålderdomen. Att en gång ha predikat inför en fullsatt kyrka och sedan se
denna tömmas måste vara en större prövning än att alltid ha haft en
fåtalig åhörarskara. Om H. O. Thorvall i Fläckebo säges det i en
minnesteckning: "I det rent kyrkliga arbetet kände H. O. Thorvall
det tungt mer än en gång på äldre dagar, när det blev tunt med folk
kring hans predikstol".138 Ibland stiger det som ett rop ur djupen
från ett kvalfyllt prästhjärta: Fåfängt har jag arbetat. Förgäves har
jag förtärt min kraft.

Krisen upphörde icke vid sekelskiftet. Den har fortsatt och
fortsätter alltjämt, ehuru med förminskad hastighet. Att av omdömena
i ämbetsberättelserna om god och dålig kyrkogång få någon klar
bild av utvecklingen erbjuder stora svårigheter. Vad den ene anser
vara nöjaktigt, kan ju en annan finna i hög grad otillfredsställande.
En enhetlig bedömningsgrund har saknats. Biskop Viktor Rundgren
i Visby brukade beteckna kyrkogången som dålig, då medeltalet
åhörare under samtliga årets sön- och helgdagar var mindre än 6 %
av bruttofolkmängden, som medelmåttig, där den var mellan 6 och
12 %, samt som god, där siffran var högre. Efter denna måttstock
måste besöksfrekvensen i Västerås stift under hela 1900-talet i stort
sett framstå som dålig.

Endast en noggrann statistik kunde skapa en fastare grund för
bedömandet. En sådan har dock i det stora hela saknats ända till
1943 års prästmöte. Vi skola dock göra ett försök att samman-

230

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free