- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
234

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På frågan i ämbetsberättelsen: ’"Finnas eljest några för församlingen
karakteristiska särdrag?" svarade prosten i Stora Tuna 1925: "Några
för denna församling karakteristiska särdrag finnas icke längre. De ha
plånats ut av den moderna anden, som älskar uniformiteten." Även på
den kyrkliga sedens område kan man tala om en stigande uniformitet.

De förändringar, som kunna skönjas, ha huvudsakligen bestått däri, att
en minskning i gudstjänstdeltagandet inträtt i många förut kyrksamma
församlingar, medan en svag ökning ofta kunnat konstateras i bygder,
där kyrkogången förut var klen. Kyrksamhetstalet minskade i Stora
Skedvi från 12 1910 till 4,3 1943, i Stora Tuna från 4 1910 till 2,t 1943,
i Västerås från 5 1910 till 2 1943.

Men Fellingsbro ökade från 1 1910 till 3.4 1943, Ore från 0,8 1925
till 3,9 1943, Berg från 1,4 1925 till 8,9 1943. I denna ökning ligger
något hoppingivande. Strömmen synes på vissa orter ha vänt sig.

Även olikheterna mellan kyrksamma och mindre kyrksamma delar av
stiftet har minskat. Omkring sekelskiftet kunde skillnaden vara ganska
stor. De som då styrde kosan från Västmanland till Siljanstrakten kände
sig komma till ett helt annat andligt klimat. I Joel Garpes skildring i
Rudbeckiusboken Bondebygden i Västmanland och vid Siljan tecknas det
kyrkliga läget i dessa stiftsdelar med stark kontrastverkan. I övrigt giva
de kyrkogeografiska bidragen i detta arbete det intrycket, att olikheterna
mellan de skilda delarna av stiftet eljest vid denna tid (1923) icke voro
så stora. Under de 25 år, som förflutit sedan dess, har en ytterligare
utjämning ägt rum. Biskop Cullberg urskilde i ämbetsberättelsen 1943
fyra kyrksamma områden i Dalarna: Siljansbygden, socknarna kring
Runn, Söderbärke och Malingsbo samt, med någon tvekan,
Västerdalarna. I Västmanland var Arbogatrakten den kyrksammaste delen.
Ganska kyrksamma voro även församlingarna längst i öster mot
Upplandsgränsen. Industriorterna hade låga kyrksamhetstal liksom i allmänhet
städerna. Men olikheterna voro icke så stora. Deltagarefrekvensen i
kontrakten varierade mellan 2,4 och 8 %. Icke heller mellan Dalarna och
Västmanland var skillnaden stor, resp. 3,7 och 3,2 %. Ökning kunde
konstateras i 52 församlingar, minskning i 25 och oförändrad
kyrksam-het i 53 församlingar.

2. Olikheten i fråga om anslutningen till gudstjänsterna mellan vanliga
söndagar och högtidsdagar har även utjämnats. Ännu år 1912 funnos
församlingar, där denna skillnad uppgick till 20 à 30 % och ännu mera.
Även där kyrkorna i vanliga fall voro glest besatta, fylldes de av
människor vid högtiderna.

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free