- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
236

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga församlingar medföra minskning i stället för ökning i
gudstjänstdeltagandet.

Vid sidan av denna nivellering mellan församlingarna kan man inom
stiftet iakttaga en utveckling i delvis motsatt riktning. Medan man hos
dem, som stå utanför kyrkans innersta liv, kan skönja ett ytterligare
avlägsnande från kyrklig sed, har en kärnbildning ägt rum bland det
egentliga kyrkfolket. Det allvarliga läget har på många håll framkallat
en ny ansvarskänsla. De som gå i kyrkan gå oftare än förut. Detta gäller
icke minst de i stort sett okyrksamma församlingarna.

Över huvud har man ett intryck av att läget är labilt. Med spänning
avvaktas i stiftet kyrksamhetsiffrorna i ämbetsberättelserna till årets
prästmöte. Skola de utvisa uppgång eller nedgång?

För att icke hemfalla åt en oberättigad pessimism gäller det att besinna
fem ting.

1. De ovan angivna kyrksamhetssiffrorna avse antalet kyrkobesökare
varje söndag eller vecka. Antalet personer som över huvud gå i kyrkan
är naturligtvis mycket större. Av en Gallupundersökning i juli 1948
framgår, att 46 % någon gång varit i kyrka på högmässa eller aftonsång
sedan början av nämnda år. För bedömandet av huru långt kyrkan når
med sitt budskap är detta av vikt.

2. Kyrkogången är icke någon absolut norm för bedömandet av den
religiösa och kyrkliga livaktigheten. Ännu gälla ärkebiskop J. A. Ekmans
ord i herdabrevet till prästerskapet i Uppsala stift 1901: "Om orsaken
till uteblivandet från kyrkan är dock icke nödvändigt att tänka det värsta.
Hos mången är densamma icke avoghet varken mot Guds ord eller kyrkan,
hos mången icke ens brist på andligt liv.""1 Det kan finnas en viss
kyrklighet även hos de okyrksamma. "Bara det att kyrkan finns där och att
gudstjänsten firas, hör för allmogen samman med själva livet, både i dess
samhälleligt rytmiska gång och i dess individuella och privata vit formning
i hem och familj", skriver Helge Ljungberg i Vår Lösen.142

3. Den andliga kris, som nu går fram över vårt folk, drabbar all strävan
med allvarlig syftning. Det är icke bara kyrkan, som sitter trångt.
Föreläsningar och konserter äro även på många håll fåtaligt besökta. Man kan
fråga sig, om någon annan angelägenhet samlar så stora skaror som
gudstjänsterna. Förmiddagsgudstjänsterna i Stockholm t. ex. samla flera
deltagare än den största fotbollsmatch på Råsunda.

4. Vidare får ej förgätas, att evangeliet utom gudstjänsterna i kyrkan
har många andra vägar ut till människorna. Vi ha redan nämnt
radiogudstjänsterna. Omkring 40 % av befolkningen anses avlyssna dessa.

236

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free