- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
237

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 2. Krisen och kyrkolivet - 1) Kyrkogång - 2) Nattvardsgång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Aldrig förr ha arbetarna hört så många predikningar", sade för många
år sedan en arbetare till pastor i Falun med tanke på radioandakterna.
Guds ord når kanske längre ut nu än många gånger förr. Tidningar och
böcker förmedla kristna tankar och impulser. Genom studiecirklar och
samtalsgrupper samt på den personliga linjen från människa till människa
går det kristna budskapet vidare. Och så småningom skola väl
människorna återfinna själva kungsvägen.

5. Slutligen bör framhållas, att vad gudstjänstlivet förlorat
kvantitativt till en del har återvunnits i kvalitativt hänseende. Samtidigt som
kyrk-samheten har blivit mindre allmän, har den blivit intensivare hos dem som
komma. Därom vittna på sitt sätt de oerhört stegrade kollekterna och den
växande offervilligheten Över huvud. Prästmötet i Västerås 1697
framhöll önskvärdheten av att halvören myntades i större myckenhet, särskilt
för kollekternas skull. Nu torde silverpengarna som kollektslantar ha
segrat över kopparmynten.

Nattvardsgång

Förut har påvisats såväl en minskning i nattvardsfrekvensen i början
av 1800-talet som en ökning i mitten av samma århundrade. Ännu vid
1870-talets början hade nattvarden en ganska stark ställning i stiftet.
Vid visitationen i Stora Tuna 1869 fann biskop Björling det vara mera
behövligt att varna för nattvardens missbruk än för den heliga måltidens
försummande. Men hastigt inträdde en ändring i förhållandena. Under
1870-talet blev den känslan allt starkare, att man gled emot en katastrof.
I de övre Dalasocknarna var läget sedan gammalt kritiskt. Av ett visst
intresse äro nattvardssiffrorna från Våmhus till prästmötet 1871. Av
1.130 berättigade på en folkmängd av 1.662 personer deltogo 430 i
nattvarden (38 %). Sett ifrån våra förhållanden är detta en mycket hög
siffra. Men vid denna tid voro anspråken större. Det meddelades även,
att 154 personer i socknen ej begått nattvarden på 5 år och 214 icke
på 10 år.

Även från Mora kommo ganska allvarliga underrättelser. Många inom
församlingen avhöllo sig från Herrens bord under flera år utan att vara
exkommunicerade. Särdeles var detta fallet med ungdomen, bland vilken
ganska många funnos, som, ehuru över 20 år gamla, icke begått
nattvarden, sedan de därtill första gången blevo admitterade. I de byar, där
baptismen fått sitt egentliga rotfäste, var detta nästan regel och icke
undantag. Som orsak till att de avhöllo sig från sakramentet angavs, att

237

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free