- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
246

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 3) Dop, faddrar, kyrkotagning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till kategorien odöpta barn kom även en annan: barn som blivit döpta
av annan person än präst i svenska kyrkan. I de flesta fall hade dopet
förrättats av metodistpräst, men även lekmannadop förekommo ganska
tidigt. År 1886 uppgick antalet metodist- och lekmannadop till över 200.
På 1890-talet blev frågan om antecknandet av lekmannadopen i
kyrkoböckerna brännande. Den strid, som då bröt ut, resulterade i en kunglig
förordning, som föreskrev den ännu gällande formuleringen: icke av
svenska kyrkan döpt. I striden hade den blivande biskopen i Västerås
Nils Lövgren tagit verksam del, och det var hans linje, som segrade.

Det var att befara, att den förut berörda uppluckringen av dopseden
skulle, i likhet med vad som skedde i fråga om nattvarden, gripa omkring
sig i allt vidare kretsar. Så syntes även till en början bliva fallet. Symptom
framträdde, som visade, att dopet som en folksed kommit i farozonen.
Så t. ex. blev det allt vanligare, att man dröjde med att låta döpa barnen,
ett handlingssätt, som vid en visitation i Rättvik tyddes som "ett tecken
till tvivel och villrådighet". De senfärdiga kunde stödja sig på en kunglig
förordning av år 1864, som utsträckte tiden, inom vilken dopet skulle ske,
till sex veckor.

Jämförelsevis sällan förrättades dopet på sin rätta plats, i kyrkan. År
1886 skedde detta mer eller mindre ofta i 38 församlingar, på de övriga
orterna förrättades dopet i prästgården eller hemmet. Flyttningen av
dopakten från kyrkan försvagade dopets karaktär av församlingshandling.
Vid prästmötet 1886 anförde biskopen ett uttalande av en pastor i Dalarna
angående kyrkdopens betydelse: "Dopet förrättas i kyrkan före den
övriga gudstjänsten. Akten inledes med en doppsalm. — Det torde tillåtas
mig uttala den övertygelsen, att den omständigheten, att folket härigenom
blivit påmint om dopet och fått se det övas i församlingen, väsentligen
bidragit till att hålla baptismen på avstånd."163 Försöken att återföra
dopakten till kyrkan mötte ofta motstånd. Från Gustafs förklarades vid
sekelskiftet, att om man där hade ifrågasatt, att barndop skulle förrättas i
kyrkan, så hade detta haft till följd, att föräldrarna låtit sina barn förbli
odöpta.

Under 1800-talets båda sista decennier bortlades även allt mera allmänt
det gamla sköna bruket av faddrar vid dopet. Av gammalt hade, som vi
förut sett, utom åliggandet att i kristlig kärlek och trogna förböner
understödja barnen vissa förpliktelser beträffande deras uppfostran ansetts
åvila faddrarna. Dessa senare skyldigheter kommo att bliva av ödesdiger
betydelse för fadderinstitutionen. Förutom att de betraktades som onödiga
och betydelselösa, då skolan och konfirmationsundervisningen övertagit en

246

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free