- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
256

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 5) Konfirmationsundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konfirmationsundervisning

Av alla de kyrkliga undervisningsformerna har
konfirmationsundervisningen visat sig ha den starkaste livskraften. Ehuru konfirmationen
officiellt infördes i svenska kyrkan först 1811, har den slagit igenom i
det allmänna medvetandet som en viktig och ofrånkomlig del av kyrkans
gärning. "Konfirmationen med den första nattvardsgången synes vara
den kyrkliga handling, som djupare och allmännare än någon annan
uppfattas och kännes som en församlingshandling av olika samhällsgrupper
och religiösa riktningar", dessa ord ur en ämbetsberättelse från Sala 1925
ha ägt giltighet ända in i våra dagar. Någon kris att tala om inträffade
icke på detta område i Västerås stift under 1800-talet. Många
vittnesbörd föreligga om den allmänna anslutningen och gripenheten vid de ungas
konfirmation och första nattvardsgång. Det var tillfällen, då folkkyrkan
på ett särskilt sätt fungerade. Den omständigheten, att konfirmationen
genom en kunglig förordning på 1880-talet upphörde att vara ett villkor
för att få ingå äktenskap, inverkade icke nämnvärt på
konfirmationsfrekvensen. Över huvud har konfirmationen i mindre utsträckning än
någon annan kyrklig sedvänja byggt på lagbestämmelser. De enda
egentliga föreskrifterna, som funnits, ha varit några rader i kyrkohandbokens
4:de kapitel. Och man tager nog icke fel, om man säger, att det är de
unga själva, som uppehållit och bevarat konfirmationen. Typiskt för läget
är följande meddelande från Romfartuna 1890: Okonfirmerade 17 år
och däröver: två idioter av mankön, en nära blind flicka och en som
nu undergår nattvardsberedelse.

Emellertid ligger det i sakens natur, att även denna sed skulle komma
att ryckas med i den allmänna upplösningen. Krisen yttrade sig först och
främst i ett minskat deltagande i undervisningen. Uteblivandet berodde
till en början övervägande på religiösa skäl. Den del av väckelsen, som
utvecklat sig till frikyrklighet, ställde sig kritisk till den kyrkliga
konfirmationen. Det hände, att barn, företrädesvis baptistbarn, uteblevo från
undervisningen. År 1886 uppgick i Västerås stift antalet okonfirmerade
över 17 år till 270. Detta antal hade 1892 stigit till 1.292 och 1900 till
2.950. Orsakerna till uteblivandet uppgåvos i ämbetsberättelsen 1886 vara
tre. "Dels har man åberopat sig på sin frihet, att man ej är skyldig att
låta konfirmera sig; dels har man framhållit, att konfirmation ej omtalas
i den heliga skrift; dels har man slutligen åberopat sig på en religiös
överlägsenhet och upphöjdhet, vilken skulle förnedras genom deltagande
i undervisning tillsammans med andra barn och i den svenska kyrkan.180

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free